Just när den stränga vintern var på väg att mutera till vår nåddes vi av det oundvikliga beskedet: Henrik Kock har lugnt och stilla avlidit, den 2 mars 2021.
Han – och därmed också vi – hade förstått att på denna resa fanns ingen återvändo.
Men – även i denna svåra tid hade han humorn och glimten i ögat i behåll. Här fanns fortfarande det skrockande skrattet beledsagat av de omisskännliga axelryckningarna.
Här fanns fortfarande sportintresset, här fanns fortfarande litteratur- och musikintresset. Han var även denna sista svåra tid öppen med sina kval.
Han var politiskt mycket intresserad utan att skriva andra på näsan. Tvärtom. Han lyssnade gärna in och funderade över andras bevekelsegrunder. Han deltog livfullt i dagsaktuella diskussioner och var mycket påläst samtidigt som han var klassiskt bildad.
Under våra corona-torsdagspromenader fick vi alla tillfälle att prata om så väsensskilt som; livet och döden, LHC, Beethoven, gemensamma reseminnen, flygskam och sånt som inte lämpar sig i skrift.
Våra varma tankar går i första hand till Henriks livskamrat Lena samt deras barn Petter, Åsa och Gurra med familjer.