Bengt Rehn blev 96 år. Under de åren hann han med mycket inom många idrotter. I en intervju i vår medlemstidning för tiotalet år sedan sade han så här: ”Någon större stjärna blev jag aldrig i någon idrottsgren men det är nog därför jag haft så otroligt roligt inom idrotten”.
Han började som scoutledare i Skäggetorp innan han ägnade många år åt motorsporten i Linköping. Under 80-talet var han ordförande i Östergötlands Kanotförbund sedan de tre barnen börjat med den sporten. Han bildade även Linköpings badmintonklubb.
Bengt började jobba som 14-åring ute i Rystad norr om Linköping och det var fattiga år under brinnande krig. Han fick börja som springschas på Norviks bilbolag på tidigt 40-tal. Han fick låna en mc innan han hade råd att köpa en.
Som nygift for han och jämnåriga hustrun Karin på en tandemcykelresa till Oslo och norra Sverige. De har alltid varit intresserade att se sig omkring.
Första idrottsklubben Bengt blev medlem i blev IK Airon i Rystad.
1952 började han sitt mångåriga medlemskap i LMS. Man tävlade med sina privatbilar och under Roxenrundan körde han ut i skogen med sin Morris Minor, som bara gått 200 mil. Bland hans aktiva meriter finns även 20 så kallade Grussvängar i Åtvidaberg, 14 Vätternrundor och 20 Hålliformlopp i löpning och skidor.
Från 1964 till 1977 var han anställd på Runia Motor som försäljare och lagerhållare och därefter i 15 år som chef för försäljningen av Jonsereds motorsågar hos SLM ett dotterbolag till Södra Skogsägarna. För att ställa sig in hos lite avoga skogshuggare hade han alltid med sig Jonsereds egna snusdosor vilket gjorde att han blev välmottagen.
Under cirka 5 år var han kontorschef på Dalagrus på vägen mellan Linköping och Åtvidaberg där han blev kompis med vår ordförande Sven Hagman.
2004 blev han styrelsemedlem i Östergötlands Idrottshistoriska Sällskap. En av hans främsta insatser hos oss var när han 2013 startade något som vi sedan döpte till Stjärnrummet. Där samlade han helt själv in ett drygt 40-tal souvenirer och andra värdefulla objekt från ett närmare 40-tal östgötska stjärnidrottare. Han tog själv kontakt med alla även efteråt för att överlämna ett diplom till dem. Bengt tvekade aldrig att ringa upp någon och blev aldrig nobbad. Däremot nobbade Bengt själv de som inte var födda östgötar. Det krävdes äkta vara för att få vara med i Stjärnrummet.