Johan Grape, Linköping, somnade in den 8 januari efter en tids sjukdom. Han blev 66 år.
Vi föddes i Rosersberg nära Arlanda, men familjen flyttade snart till Linköping. S:t Larsgatan blev vår barndoms pulsåder. Vi var väl lagom busiga, men snälle vaktmästare Karlsson höll alltid ett vakande öga öppet och försvarade oss när vi hade pallat päron på innergården.
Vi gick båda på Linnéskolan de första sex åren. Tisdagskvällar gick vi en kurs på slöjdlärarseminariet, där blivande lärare behövde elever att träna på. Här fick vi smågrabbar testa vår kreativitet, lära oss att hantera verktyg och att våga skapa våra egna alster i trä och metall. Det har säkert påverkat Johan att efter högstadiet i Östberga välja Saabs industriskola.
Johan träffade sitt livs kärlek Lena som 18-åring. De har sedan följts åt sida vid sida i 48 år.
Min bror var redan tidigt motorintresserad, så den första egna bilen blev också en viktig händelse. En gul Volkswagen innebar nya intressen och nya möjligheter. Vi startade en hobbyfirma för VW-delar, från den tiden finns det många roliga och tokiga minnen och vänner.
Efter Saab följde några år på FOA, sedan värvades han som chef till motorbanan Mantorp Park. Då fick motorintresset blomma ut även på jobbet. Det kan ha spelat in att vi tidigare tillsammans startat entusiastträffen Bug Run, en VW-träff som nu i sommar arrangeras för 40:e året.
Min bror var en mycket kreativ person, men han var också nyfiken, hjälpsam och engagerad, social och företagsam. Lena brukar säga att han tänkte "på tvären", han hade en förmåga att se saker ur flera vinklar samtidigt. Kanske hade det att göra med att han brottades med dyslexi, det blev hans styrka att kunna lösa svårigheter på annorlunda sätt.
Han arbetade hårt, arbetet var mer en livsstil. Det blev många sena kvällar och helger. Så småningom startade han flera företag inom mäss- och evenemangsbranschen.
Fritid? Ja, den var ju också fullbokad med motorsport, bilbyggen och liknande nöjen. Resor, gärna till sommarstället i södra Kinda, där projekten i garaget var en favoritsysselsättning om inte gäster väntade runt kaffebordet. Huset i Menton i södra Frankrike var en dröm sedan ungdomen, där utsikten över Medelhavet bjöd på vila och glädje.
Nyss, mitt i steget, drabbades han av svår sjukdom. Orimligt tidigt, han hann inte ens börja fundera på pension.
Kvar finns minnen, företag, bilprojekt och husplaner. Hustrun Lena, alla vänner och släktingar.
Vi är många som saknar min storebror, inklusive hunden Scat.