Kerstin Cassel, född Gustafsson i Linköping, försvann nyligen från Jorden. Vi har inte träffats på 57 år, men jag glömmer aldrig hur viktig Kerstin och hennes familj (pappa Göte, mamma Rut och lillebrorsan Lennart) på Ymergatan och i Johannelund var för mig under tonåren.
Kerstin och jag möttes på Risbrinksskolan i Hejdegården, hon gick i åttonde klass och jag hade just börjat första ring på gymnasiet. Hennes kompis ”Kitte” fick uppdraget av Kerstin att fråga chans på mig. Jag sa ”ja”, vi blev förälskade och ett par i vått och torrt under fyra år. Inte minst inom sportens värld. Kerstin spelade handboll i BK Derby och jag höll på med pingis. Men framför allt fick jag ett andra hem, en trygg och alkoholfri tillvaro hos Gustafssons, som även hade ett lantställe i Örtomta.
Dit var jag alltid välkommen att bo på sommaren. En mycket värdefull tid för mitt kommande liv, som fört mig från Linköping ut över hela världen – mest i jobbet – och nu till en tillvaro som pensionär på Österlen. Tack för att du fanns för mig, Kerstin. Vad gäller tron på Gud har vi alla våra funderingar. Författaren, pastorn, populäre radioprataren Tomas Sjödin förlorade tidigt två egna söner i sjukdom. Han sa en gång till en vän som beskrev sig själv som ateist och ansåg att allt blev svart när livet slocknar: ”Jag tror att vi på ett eller annat sätt kommer att få träffa våra kära. Och håll med om att det låter trevligare än det som du tror händer efter döden ...?!"