Kerstin Dahmén strålade av glädje

Under midsommarhelgen, omgärdad av make, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, fick Kerstin ta farväl av sin älskade familj. Ett avsked med strålkrans vid ett livsslut. Vi unnar henne så innerligt gärna denna ynnest, efter att hon under lång tid varit begränsad av sjukdom och plågor, som hon höll för sig själv med tappert livsmod. Familjen var Kerstins allt. Hon strålade av glädje när små ätteläggar i jämn ström berikade familjen. Vår vänskap har bestått sedan unga år, då våra familjer flyttade in i Vidingsjös glada nybyggaranda. Under ålderdomen har vi som närmaste grannar i Linköpings innerstad, tagit vara på många pratstunder i hissen och vid kaffebord på våra balkonger. Vad fort ett människoliv går. Tack, min vän, glädjen över vänskap består.