”En kan inte göra allt, men alla kan göra något.”
En mångfasetterad människa har gått ur tiden. Lennart Nilsson har lämnat många avtryck och minnen efter sig. Att vara nyfiken och envis var några av Lennarts kännetecken. Att se möjligheter och att i en grupp ledare, familj, scoutpatrull, kunna skapa trivsamhet och utveckling var Lennarts styrka.
Vi i Kisa Scoutkår har mycket att tacka Lennart för. I början av 1960-talet var Lennart en av de pionjärer som väckte Kisa Scoutkår till liv med hustrun Barbro vid sin sida. Hans viljestyrka var en förutsättning för scoutkårens utveckling under många år. Från 60-talet och in i halva 80-talet var Lennart ordförande i Kisa Scoutkår. Många barn och ungdomar fick där en stor personliga utveckling och beredskap för livet i stort och smått.
Det går inte att på dessa korta rader nämna alla hans insatser. Men scouterna fanns alltid närvarande hos honom i alla de kontakter han hade i arbets- och vardagslivet. Scouterna blev en aktiv del av Kisa med pappersinsamling, luciafirande i kortege från lasarettet till Värgårdsskolan och Bygdegårdsdagar där ingen aktivitet fick kosta mer än 1 krona. Kyrkans lägergård Grönebo fick en upprustning 1973 genom scouternas insats. Likaså Boxholms II:ans ångbåtsbrygga i Håredal 1974–1975.
1975 påbörjades byggandet av Scoutgården. En vild idé där Lennarts förmåga att skapa engagemang verkligen kom till sin rätt. Skogsägare runt Kisa skänkte tio träd var till byggnadsvirke. Centralkonditoriet skänkte gårdagens bröd till byggkvällarna. Många företag och andra föreningar bidrog med material, transporter och ekonomiskt stöd. Många ideella timmar lades på att bygga. Som någon uttryckte det: ”Det var svårt att säga ifrån när Lennart bad både på ett så vänligt och samtidigt påträngande sätt”. Än i dag står Scoutgården kvar i Kisa. En fortsatt möjliggörare för rik barn- och ungdomsverksamhet för flera olika föreningar.
I samma tidsperiod startade Scoutboden. En secondhandbutik för framför allt barnkläder, som utvecklades till frilufts- och hantverksartiklar och uthyrning av kanoter och friluftsutrustning. En av alla idéer som Lennart uttryckte var; ”man ska inte behöva köpa friluftsutrustning för att följa med på hajk”.
På 70-talets slut räddade Lennart Dalkulla från rivning. Huset rustades upp och Scoutboden flyttade in där. Inom Scoutkåren fortsatte Lennart och Barbro med att starta en äldrescoutgrupp: Bråkmakarna, som fortsatt utvecklats i 40 år. De sista 20 åren tillsammans med Kerstin Helander.
Lennart personifierade scouterna, som en idérörelse. Idéer som förverkligades genom scoutings metoder:
• lära genom att göra
• att arbeta i grupp
• friluftslivet, där kunskap ger trygghet och naturen helar fysiskt och mentalt.
Precis som Scoutgården blev en möjliggörare för föreningslivet har Lennarts ledarskap skapat möjlighet för många andra att växa och bli ansvarstagande personer för bygdens bästa.
Tack.