Konstskapandet var centralt för Karin Djurstedt

Karin Djurstedt (1933–2024), Stockholm, blev 91 år och föddes i Kisa 1933 i en företagarfamilj. Hon hade tre syskon. Karins närmaste anhöriga är sönerna Fredrik, Staffan, systern Anita med familjer samt broder Bengt.

Kisa var en landsortsidyll, där utbudet av nöjen och andra aktiviteter var begränsade. Familj- och kamratkrets blev därför källan till olika sysselsättningar i ungdomsåren. Fina och ansvarsfulla karaktärer kunde växa fram i denna miljö.

Med rötter i en småländsk prästsläkt från 1500-talet (Dureus) kunde Karin ibland ge uttryck för en optimistisk andlighet – inte alltid uppskattad av den omvärld som präglade 60- och 70-talen.

Karin utvecklade tidigt färdigheter med pensel, penna samt sydon och tog sig igenom eller förbi skolans strikta kursplaner i teckning och slöjd, för att själv skapa bilder i olika färgkombinationer. De fria linjera behövde ingen linjal. Ullgarner blev både dockor och snitsiga vantar. Hon berättade senare i livet att, ju närmare hon kom en konstnärstalang, desto mer inspiration och skaparglädje kände hon.
Hennes prestationer inom olika idrottsgrenar kompletterade väl handens skaparkraft.

Att välja yrkesutbildning med Karins talanger blev en utmaning. Traditioner i hemmet och kamrattryck öppnade knappast vägen till konstskolor eller till tillfällen att leva på sina talanger genom ”att skapa och försälja sina egna alster”.

Som för många flickor eller yngre kvinnor med en god allmänbildning låg därför vårdutbildningar nära till hands. En gedigen sjuksköterskeutbildning på Birgittaskolan i Linköping lade grunden för fina vårdinsatser i glesbygden, vilken av tradition låg Karin varmt om hjärtat. Flera verksamhetsår i Tärendö och Hällestad var lärorika inför vidare studier och kommande distriktsverksamhet.

Efter vidareutbildning arbetade Karin som distriktssköterska inom Stockholms läns landsting (nu Region Stockholm). Hon kom att delta i att personellt och organisatoriskt utveckla äldrevården i dess tidiga former och försök.

Genom alla yrkesåren blev konstskapandet centralt för Karin och åtskilliga är de skapelser främst i garner och tyger som tillkom under åren 1980-2020.

Genom ovan tecknade rader kan ett liv speglas, som varit fullt av ansvar, plikter, omsorg om barn, men också välsignat med många, många egna kreativa uttryck.

Vi var många som kände saknad vid hennes bår den 8 augusti, då vi tog avsked av Karin.