Laila Gerhardsson hade ett varmt hjärta

Laila Gerhardsson

Laila Gerhardsson avled den 13 mars efter en kort tids sjukdom.

Laila Gerhardsson avled den 13 mars efter en kort tids sjukdom.

Foto: Privat

Minnesord2021-03-27 07:00

Laila Gerhardsson, Linköping, avled den 13 mars efter en kort tids sjukdom och tankarna går nu särskilt till hennes närmaste, sönerna Jan och Peter med familjer.

Laila flyttade för många år sedan till Östergötland och kärleken Stefan som hon tragiskt förlorade för några år sedan. Laila arbetade innan pensionen inom förskolan och otaliga var de gånger som hon kom hemcyklandes, sprudlande glad och berättade att hon hade mött något av sina nu medelålders ”barn” på stan. Hon hade så många glada minnen från sitt yrkesliv.  

Laila var sportintresserad, spelade golf i många år, gick på gymnastik varje vecka och när det inte gick längre under pandemin, så hade hon hemmagympa med Sofia. När det var konståkning eller ridsport på tv så fick man helst inte störa. Hon gladde sig in i det sista över vinterns alla skidtävlingar och pratade ofta om familjens tidigare skidresor. På somrarna njöt hon särskilt av att vistas ute på familjens ö i Vättern, då helst med hela sin stora familj nära.  

Laila hade ett varmt hjärta och en härlig humor. Hon cyklade runt till sina väninnor i olika boenden och även nu under pandemin så stod hon under balkongen och muntrade upp en väninna som inte fick träffas. Hon var ofta framme med en tulpanbukett när någon av dem behövde det, eller ibland bara för att. Hon var verkligen en beundransvärd väninna för många.  

Vi lärde känna Laila när vi blev grannar för över 20 år sedan. Hon har under åren blivit en viktig person för oss och vi hade nog inte klarat vår vardag utan henne. Vacker är den värme och uppmuntran som Laila troget har visat min son under hela hans uppväxt. Det är jag henne evigt tacksam för.  

Många var de långa och innerliga samtalen vid middagsbordet, över staketet, på bryggan vid Drögen, med en kaffekopp i Hulu eller ibland bara en kort hälsning och ett fniss ute på trappen. Laila var spontan och vi drog ofta i väg på dagsturer med en kaffetermos och hennes goda tunnbrödsrullar. Jag gläder mig särskilt åt vår sista dag ute vid öppet hav. Vi förstod båda att det var vår sista resa, men det blev ändå en fin dag och för mig ett kärt minne.  

Det är ett privilegium att få lära känna en så varm och rolig människa som Laila och för mig och min son var hon inte bara en granne, hon blev familj.  

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!