Leif Nygren, Åtvidaberg, har lämnat oss hastigt i stor sorg och saknad.
Vår familj lärde känna Leif och Britt-Marie Nygren när vi 2005 köpte Britt-Maries föräldrahem och blev deras grannar. När vi flyttade in som en ung familj gick Leif i förtidspension och han klev direkt in i rollen som en extra farfar till våra barn. Speciellt vår son Gustav fick ett väldigt starkt band till Leif. Han var lite som Boställsvägens gubben Pettson och vart han gick i trädgården gick Gustav efter och de hittade ett band som har hållit ända till nu när Leif har lämnat oss. För att lära Gustav om varför man behöver bakpulver i en sockerkaka bakade de två en med och en utan för att sedan jämföra.
Leif har funnits som en trygg punkt för hela vår familj och nu ser vi oss som en del av familjen Nygren, vi har under åren firat jul, påsk och alla högtider tillsammans. Alltid haft nära till en fika på altanen och de senaste åren har vi sett ”På spåret” som en tradition och tillsammans har Leif, Britt-Marie och jag varit briljanta.
Det är en stor saknad som nu uppstår när Leif inte finns med oss längre och fortfarande kan jag höra honom gå och gnola i trädgården och nu när sommaren kommer kommer jag sakna att se honom sitta på altan där bakom häcken.
Men mest ledsen blir jag över att hans fina barnbarn Isak, Boas och Rei inte får ha sin fina farfar längre för han var så glad i dem.
Vi är många som kommer sakna Leif men han finns i vårt hjärta med stor ljus och jag är säker på att han sitter där uppe i himlen i sina mysbyxor, äter en mazarin med en kopp Gevalia och njuter.
För om inte Leif kommer till himlen så kommer ingen dit.