Den 8 juni 2022 gick en god vÀn bort, endast 65 Är gammal. Alldeles för tidigt; sÄ mÄnga fina minnen och sÄ mycket glÀdje tillsammans.
Jag trÀffade Lena första gÄngen pÄ arbetet som operationssköterska pÄ Universitetssjukhuset i Linköping 1989. Vi jobbade bÀgge natt och Lena hade varit dÀr sedan nÄgra Är före mig. Jag blev omgÄende imponerad av hennes kunnighet, snabbhet och förmÄga att dela med sig av sina erfarenheter. Dessutom var hon mÄngsidig och kunde jobba inom de flesta specialiteter som akut behövde opereras pÄ nÀtterna. Det blev mÄnga julaftonskvÀllar tillsammans med julklappsspel nÀr tid fanns och Àven nyÄrsfirande med alla kollegor.
Efter ett antal Är började vi umgÄs mer och jag lÀrde kÀnna henne bÀttre. Det visade sig att vi hade samma bakgrund pÄ mÄnga sÀtt. Vi hade bÀgge levt ett lÄngt liv inom lantbruk med smÄ barn att ta hand om pÄ dagarna och sedan nattpass pÄ operation för att dÀrefter fÄ till lite sömn pÄ förmiddagarna.
NĂ€r Ă„ren gick sĂ„ blev det mer tokiga och underbara resor, fester och danstillstĂ€llningar tillsammans. Lena var spontan och positiv och det var alltid enkelt att ordna sĂ„ att allt fungerade. Jag kommer alltid att minnas hennes ord âvi Ă€r hĂ€r nuâ nĂ€r hon klev in genom vĂ„r dörr eller âbuset sitter bakâ som hon utbrast nĂ€r vi satt i bilen pĂ„ vĂ€g till dans nĂ„gonstans.
NĂ€r Lena fick tillbaka sin sjukdom klagade hon aldrig utan kĂ€mpade pĂ„ trots allt vad hon fick gĂ„ igenom. Ănda tills slutet fanns nyfikenheten kvar pĂ„ livet och hon frĂ„gade regelbundet vad som hĂ€nde pĂ„ jobbet eller vilka danser vi varit pĂ„, trots att hon sjĂ€lv inte kunde delta.
Jag saknar min fina och goa vÀn oerhört mycket och mina tankar gÄr till Lenas mamma, nyss fyllda 94 Är, och till hennes tre barn samt barnbarn. Livet blir sig aldrig likt utan henne.