Mary Johansson såg till min andliga utveckling

En stridskamrat och, för mig, en andlig mor, Mary Johansson, har lämnat sin plats i Frälsningsarméns kår i Linköping och blivit befordrad till härligheten. Mary kom att betyda mycket för mig genom hela mitt liv.
Redan innan jag som sjuåring blev invigd till juniorsoldat på Frälsningsarmén i Linköping fanns Mary (och hennes man Stig) där som ungdomsledare i hobbygruppen och hon sa ofta "Nu kommer min pojke". Det var inte svårt att vara Marys pojke, vilket jag var i mer än 40 år, med tanke på den värme och kärlek som hon alltid visade. Jag fick komma och gå som barn i huset. Många är de söndagsmorgnar som jag åkte till Mary för trevlig fika före Helgelsemötet på kåren. Mary var också den som såg till min andliga utveckling och mognad. Vid sångstunder, friluftsmöten, sång på marknader, kårjubileer, väckelsekampanjer och andra tillfällen såg Mary till att jag fick vara med.
När jag var tillräckligt gammal för att bli invigd till frälsningssoldat fanns Mary med och bad för mig  under Frälsningsarméns fana. Många minnen kommer från ungdomsmöten, soldatundervisning och andra tillfällen vi fick dela tillsammans. Även då jag fick tillbringa delar av sommarlov i deras sommarstuga i Örserum.
Mary fanns med tacksamhet i mina dagliga böner. Varje gång vi möttes på kåren eller på stan blev återseendets glädje stor.
Jag är tacksam över att Mary burit och fostrat mig in i Frälsningsarmén och lett mig framåt i livet. Tacksamheten blir än större då jag vet att vi en dag kommer återförenas i en stad ovan molnen.