Som tidigare meddelats har Torbjörn Lillieqvist avlidit i Stockholm i en ålder av 79 år. Närmast sörjande är systern Lena Lillieqvist Ekberg.
Operasångaren, regissören, pedagogen och estradören Torbjörn Lillieqvist ägde en konstnärlig fingerspetskänsla som bottnade i stor människokännedom och integritet, ett sprakande intellekt och musikaliskt gehör. Med en karriär som sträcker sig över mer än ett halvt sekel har Lillieqvist varit en innovatör och motor för svensk operakonst. Tack vare åren som konstnärlig ledare för Vadstena Akademien (1982–1985) och en mångsidig pedagogisk gärning har han präglat många generationer sångare, samt regisserat och mött publiken vid snart sagt alla svenska operascener.
Det var framför allt Torbjörn Lillieqvists slapstick-besläktade humor och snabba replik som bidrog till hans starka karisma, både på scenen och privat. Den som hört Torbjörns Lillieqvists bullrande skratt glömmer det inte. Hans finurliga, precist gestaltade karaktärsroller, från titelrollen i Offenbachs “Orfeus i underjorden” och Mozarts Papageno (“Trollflöjten”), till kamérollen som Brandvakt i Dittersdorfs “Svartsjukan rasar” som han själv regisserade (1983, även SVT), fick sin lyskraft av Lillieqvists varma scenpersonlighet. Lillieqvist regisserade flera av Norrlandsoperans allra första föreställningar på 1970-talet; var flitig gäst på Storan och GöteborgsOperan; och briljerade i rollen som den spjuveraktige Puck på hemmascenen vid Malmö Opera.
I Konserthuset trollband han under decennier tusentals barn, som konferencier i musiksagan “Peter och vargen”. Men han besatt också ett stort allvar, märkbart bland annat i Schuberts “Winterreise” och i en av hans sista roller: “Den stenstumt döve” på Malmö Opera (2017). Så sent som 2024 skulle den då 78-årige sångaren ha medverkat i "Vita hästen" på Folkoperan, men tvingades dra sig ur på grund av fysiskt krävande koreografier.
Torbjörn Lillieqvists konstnärliga ideal kommer från en tid där text, personlig timbre, konstnärlig finess, ödmjukhet och ärlighet i framförandet stod i centrum. Ungdomen i Malmö under operettens guldålder, och studieåren i operaklassen vid Wiens Akademie der Künste bidrog till hans detaljrika kunskap om stil och repertoar. Men alla de okonventionella knep och tricks som han generöst delade med sig kom från ett långt liv på scenen: med sin röntgenblick lockade han fram det unika i varje person. Lillieqvist ägde dessutom en stor förmåga att skapa nära och livslånga vänskapsband med ett stort antal personer från olika perioder av sitt liv. Saknaden efter honom är stor.
Den 5 augusti ges en minneskonsert i Vadstena. Där delas även det första stipendiet ut i hans namn: Lillieqvisten.