Per Nilsson, granne, yrkeskollega, god vÀn och medmÀnniska.
SÄ hÀr tvÄ veckor efter Pers begravning försöker jag minnas alla ljusa stunder som livet ger, som till exempel nÀr vi fick den stora möjligheten att ingÄ i Olle Prytzs jaktgrupp för att provjaga nya omrÄden i gamla Sovjetunionen.
Olle hade direktkontakt in i Intourist â det gamla sovjetiska resebolaget som hade monopol pĂ„ denna typ av jaktresor. DĂ€r fick vi uppleva att flygas runt i gamla militĂ€ra plan som hade ingĂ„tt i Röda ArmĂ©n, tillika bo pĂ„ jaktslott som hade kontrollerats av höga potentater inom det sovjetiska styret. Allt detta föll ihop 1991.
Nu skulle detta betygsĂ€ttas för att locka jĂ€gare frĂ„n vĂ€st att köpa jakter med hopp om hĂ„rdvaluta. Att slotten ibland var ouppvĂ€rmda och maten bestod av rĂ„gbröd och rödvin, som hade glömts bort i nĂ„gon vinkĂ€llare, kanske gjorde kosthĂ„llningen lite enformig. Ăventyren var dock av absolut högsta upplevelse, dĂ„ det var en helt annan vĂ€rld som vi tidigare inte haft tillgĂ„ng till.
DĂ„ vi bĂ„da har drivit gĂ„rdar pĂ„ lite avstĂ„nd frĂ„n varandra, har vi ju mer eller mindre varje dag â ibland flera gĂ„nger â korsat varandras vĂ€g. Stannat till och bytt nĂ„gra ord tills vi blev avbrutna av nĂ„gon bil som ville fram. Vi kunde ju alltid fortsĂ€tta vĂ„rt samtal i telefonen.
Det Àr nu nÀstan 50 Är som vi har jobbat med vÄra gÄrdar, ungefÀr sÄ hÀr.
Pers intresse för natur och jakt har ju gjort att han hÄllit sig med bra jakthundar och dÄ tÀnker jag pÄ att Per lÀrde mig att det inte gÄr att spÄra en hund som har försvunnit med en annan hund. Det funkar bara inte!
DĂ€rför â en nyĂ„rsnatt â dĂ€r vi lite klantigt tappade en Welsh Corgi-valp som drog ivĂ€g i nattmörkret. Det enda vi visste var Ă„t vilket vĂ€derstreck hunden försvann. Vi gjorde alla spĂ„rningsförsök för att hitta den, men efter cirka 3â4 timmar stĂ€llde vi in sökandet för att invĂ€nta morgonljuset.
Jag ringer Per strax efter 07 pĂ„ morgonen och berĂ€ttar vad som hĂ€nt. Han svarade âjag har en idĂ©. Jag skall bara klĂ€ mig och dricka lite kaffeâ!
Vid 9-tiden dök Per upp med valpen! DĂ„ dracks det champagne â det som hade blivit över frĂ„n kvĂ€llen innan. Alla undrade hur detta hade gĂ„tt till!
âJo", sa Per, "det finns ett ödetorp dit mĂ€rkligt nog nĂ€stan alla vĂ„ra jakthundar som kommit bort under jakten har tagit sig och satt sig för att vĂ€nta pĂ„ att nĂ„gon mĂ€nniska ska dyka upp. DĂ€r satt er hund â jag behövde bara öppna dörren, sĂ„ hoppade han in i bilen! SvĂ„rare Ă€n sĂ„ var det inteâ, sa han!
Tack för all vÀnskap, Per!