Sören Johansson har, efter ett långt och händelserikt liv, gått ur tiden.
Sören hade många strängar på sin lyra. Jag lärde känna honom redan när våra söner, som var jämngamla och blev kompisar i Berga Scoutkår. Sören var lärare till professionen och samtidigt en stor naturvän. Dessa egenskaper passade naturligtvis utmärkt till att vara scoutledare. Som skollärare hade han också ambitionen att ingjuta naturkänslan i praktiken även hos andra 16-åriga ungdomar.
Eftersom vi hade egna söner som gärna ville med och fjällvandra önskade Sören att jag skulle följa med som hjälpledare på flera ganska avancerade vandringar. En stor upplevelse även för mig. Två vandringar som jag särskilt minns var dels till Treriksröset, dels Sulitelmaglacieren, som var särskilt jobbiga men upplevelserika och lärorika för oss alla. Under flera år deltog Sören även i otaliga scoutläger och hajker. Som pensionärer bildade vi även en grupp för oldscouter med regelbundna träffar.
Sören Johansons insatser i Berga Scoutkår är väl värda ett stort tack.
Tankarna går nu till hans familj.