Min kollega och vän från Grafiska museet Stig Nilsson har somnat in.
Jag träffade Stig när jag började jobba på det blivande Grafiska museet. Det var i lokaler på Wahlbecks. Han var en av de drivande pionjärerna som såg till att Grafiskt museum blev verklighet i Gamla Linköping. Han kom upp och drack kaffe med oss när vi jobbade med alla saker som vi fått eller inhandlat. Med honom kunde vi diskutera och komma fram till lösningar på olika problem som uppstod i inledningsfasen.
Som nybliven pensionär ägnade han mycket arbete och engagemang i starten av museet. När museet blev verklighet deltog han aktivt i allt arbete. Stig guidade grupper samt jobbade med handsättning och andra göromål.
Han författade även ett par skrifter om Linköpings Tryckerihistoria och Grafiska museets historik som vi tryckte. När museet hade 25-årsjubileum var han och jag medarbetare i en bok som museet gav ut.
När vi jobbade ihop med hans skrifter och andra trycksaker insåg jag hur kunnig och noggrann Stig var, inte ett enda komma fick hamna fel. Det gjorde det inte heller för sina egna texter skrev han själv på sin dator.
Stig var nyfiken på allt och visade sin entusiasm på ett nästan barnsligt sätt. Han hade en väldigt trevlig humor och hade lätt för att prata och föra samtal med alla.
Han var med på många av museet studieresor till olika grafiska museer i Europa. När vi var i Mainz på Gutenbergsmuseet eller Leipzig var han nyfiken, frågvis och intresserad av allt. "Man lär sig alltid något nytt" sa han ofta.
Stig var pigg och kry trots sin höga ålder. Ibland träffades vi när vi handlade på Maxi. Vi kunde sitta på en bänk och prata en stund för att vila. Dottern Susanne skjutsade honom dit och vi tänker också på henne och familjen i denna svåra tid. Stig hann med att fylla 100 år innan han fick somna in. Stig kommer att vara saknad men aldrig glömd.