Ulf Rugland har gått ur tiden. Vi är många som på Alléskolan i Åtvidaberg varit elever till Ulf. Jag hade glädjen att undervisas åren 1987–1990 av Ulf. Ulf var en fantastisk lärare med karaktär. Hans undervisning i de samhällsorienterande ämnena var både spännande, rolig och krävande. Det gällde att både kunna förklara hur vanligt folk hade det på stormaktstiden och vara förberedd på en djupdykning i Tysklands optikindustri under efterkrigstiden. SO-ämnena var mitt andningshål under högstadiet. Jag var inte särskilt bra på varken det ena eller andra i skolan, men hos Ulf kunde man både få roliga och spännande föreläsningar och hårt arbete med kluriga uppgifter. Det var nog där jag lärde mig något.
Jag blev själv gymnasielärare efter studier på universitetet. Ingen slump för mig som haft Ulf som lärare. Under mitt arbetsliv har jag arbetat som lärare, men framför allt med politik, journalistik och som utredare och sakkunnig. Ulf Rugland gav oss genom sin undervisning en grundmurad kunskap för ett starkt samhällsengagemang. Det är jag glad för.
Ulf skapade en atmosfär och en relation till oss elever. Hans seriositet och känsla för oss elever gjorde att vi kände tillit. Därför var det inte konstigt att Ulf och Linda Strömberg hamnade i en högst seriös dispyt om potatisskalning en gång i slutet av 1980-talet. Gick det fortare att skala från sig eller mot sig med potatisskalaren? Frågan tycktes olöslig tills en lektion då det vid lektionsstart fanns två baljor med vatten, potatisar och två potatisskalare. Ulf tittade ut över klassen och fäste blicken på Linda och sa välkommen fram.
Hur potatisskalningen gick minns jag inte. Jag minns dock vår lärare Ulf Rugland med uppkavlade skjortärmar. Frejdigt skalande potatis. Engagerad och viljestark. Redo att med glimten i ögat ge oss kunskaper om dåtiden, nutiden och framtiden. Vi är tacksamma för det.