Rolf Norin, Linköping, har avlidit vid 92 års ålder, saknad av kolleger på kemiavdelningen vid Linköpings universitet.
Rolf startade undervisning i kemi vid Linköpings högskola för 50 år sedan. Han rekryterades från Göteborgs universitet, där han disputerade 1970 inom oorganisk strukturkemi med avhandlingen ”Preparation of and crystal structure studies on oxides of niobium [IV,V]”.
Vid Linköpings högskola, som 1975 blev universitet, erhöll Rolf en ordinarie tjänst som universitetslektor med uppgift att bygga upp en avdelning, som spände över hela kemisektorn med fokus på utbildning. Han blev därmed också vår förste studierektor och även vice prefekt på Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM).
Under sin tid på kemiavdelningen var Rolf en central gestalt för utvecklingen av kemiämnet. Han gjorde stora insatser för undervisning och popularisering av kemin, både under sin yrkesverksamma tid och efter pensioneringen. Hans lärobok ”Elementär Kemisk Laboratorieteknik” har tillhört kurslitteraturen i grundutbildningen i kemi på flera universitet och har fostrat flera generationer svenska kemister.
Ett mycket uppskattat initiativ från Rolf var de så kallade Scheeledagarna, som var ett återkommande arrangemang för att stimulera elever i årskurs 9 från olika skolor i Östergötland att intressera sig för naturvetenskapliga studier, särskilt kemi. Vid dessa tillfällen uppträdde Rolf som Scheele med peruk och berättade fängslande om Scheeles epokgörande upptäckter. Hans kunnande i kemins historia var betydande, och det förekom att internationella forskare, som intresserade sig för historiskt framstående svenska kemister, sökte hans råd. Flera studenter vittnade senare om Scheeledagarnas betydelse för deras eget val av studieinriktning.
Som den födde pedagog han var fortsatte Rolf entusiastiskt att driva Scheeledagarna långt efter sin pensionering och utnämndes härför till ”hedersemeritus” av institutionen.
Rolf var som sagt mycket mån om den pedagogiska utvecklingen av kemiundervisningen på universitetet och arbetade aktivt med Sveriges Pedagogiska Universitetskemisters Centrala Konferens (SPUCK). Han gjorde även en viktig insats i utbildningen av blivande kemilärare.
I vår region grundade han och ledde under hela sin tjänstgöring Östgötakretsen av Kemistsamfundet (numera Kemisamfundet) med organisering av föredrag, studiebesök med mera för studenter, lärare och kemister och han lyckades både visa betydelsen av kemin i samhället och öka intresset för ämnet.