Efter att ha varit bosatt på annan ort i 30 år flyttade jag tillbaka till Åtvid tillsammans med Peo några dagar före jul 2008.
På julaftonskvällen knackade det på fönstret på altanen och där utanför stod tomten Börje och ville hälsa oss välkomna till ”Kullen”. Vi blev väldigt varmt välkomnade.
Till vår skolåterträff bara några månader senare våren 2009 för oss -58:or samlades vi förstås till förfest i bandyns klubbhus. Han välkomnade oss alla inresta och återvändare med stor glädje och nämnde sig själv och några andra – ”ja, vi andra, vi som blev kvar – vi har ju sett det HÄR då” och slog ut med armarna mot bandy- och fotbollsplan.
I dag råder det förstämning i Åtvid efter Börje. Få har kunnat förena sina olika karaktärsdrag på ett så enastående sätt. Och det var så typiskt Börje att omedelbart gå från tanke till handling.
Börje hade också en inkännande sida som få. Det var högtidsstunder för deltagarna i Fanzone inför ÅFF:s matcher på Kopparvallen som blev sedda genom Börjes inbjudningar. Han bjöd på professionella presentationer och underhållande samvaro. Han var en inbiten statistiker och den matchkunskap han besatte var unik.
Börje var en arbetsmyra. Båda våra familjer hade en lika brant grässlänt ner mot sjön som då och då skulle klippas. När Börje stack fötterna i sina träskor, tog på sig hörselskydden och drog igång Klippon var det en signal att det var dags för grannarna att göra detsamma. När det var klart tog han bilen ner till Källvik och klippte vid sommarstället också. Ingen rast, ingen ro.
Börjes sport var bandyn. Och utan Börje hade det aldrig blivit någon bandy i Åtvid. Man kan kanske tro att Börje själv var en hängiven golfspelare med golfbanan in på knuten. Men frågade man honom svarade han: ”Aldrig. Jag får ont i oyggen bara jag titter åt klubb´era …”
Om det inte finns en bandyplan i himlen är vi säkra på att Börje ser till att det blir en och naturligtvis konstfrusen …
Våra tankar går till hans livskamrat Lena.