Leif kom som krigsbarn från Danmark till Sverige, där han växte upp. Efter studentexamen återvände Leif till Danmark för att studera medicin. Efter läkarexamen flyttade Leif ånyo till Sverige, för att i slutet på 60-talet bli anställd på dåvarande Regionsjukhusets nystartade Hand- och plastikkirurgiska klinik. Vid denna expansiva klinik bidrog Leif redan från början starkt till den medicinska utvecklingen.
Leif blev specialist i plastikkirurgi för att sedan i mitten av 70-talet doktorera, detta efter forskning i bland annat Toronto – dit familjen följde med. Efter hemkomsten från Kanada fortsatte Leif med att bli överläkare, docent, klinikchef, och slutligen professor. Leif handledde ett flertal doktorander och var en central figur i klinikens utveckling, både akademiskt och organisatoriskt.
Som chef var Leif en närvarande ledare som såg och uppskattade alla på kliniken, från biträden till överläkare. Kliniken styrdes med fast hand men alltid med en glimt i ögat och vänlig humor. Leif satte stort värde på både professionell och personlig utveckling hos sina medarbetare, med stark betoning på forskning.
Efter att ha lämnat klinikchefskapet och även kirurgin för att bli centrumchef avtog successivt vår dagliga kontakt med Leif, för att närmast upphöra när Leif pensionerades. Under de efterföljande åren kom Leif dock på enstaka besök, ibland bara för att "kolla läget", och senast vid invigningen av Hand- och plastikkirurgiska klinikens nya lokaler, inklusive den nya brännskadeavdelningen.
Det inflytande och den påverkan Leif haft på Hand- och plastikkirurgiska kliniken är oförglömlig. Leifs livssyn, engagemang och nyfikenhet lever kvar genom oss, de efterföljande generationer han inspirerat.
Leif finns visserligen inte längre med oss, men hans arv är påtagligt närvarande i klinikens anda och den kunskap vi för vidare.
Våra tankar går till Leifs barn och barnbarn.