-- I helgen har jag släkten och på måndagar blir det öppet hus för vänner och bekanta. Mina fyra barn och deras familjer firade mig förra helgen. De kom och kidnappade mig och sedan drog de iväg med mig i bil med bindel för ögonen, berättar Kerstin som fyller 75 nu på måndag.
Kerstins efternamn röjer varifrån hon kommer. Gården Bjälnes i Malexander och där, i Kerstins sommarstuga i hagen, hade kidnapparna städat, dukat till fest och gjort stugan fin och sommarklar.
Kerstin Bjälnes är en enkel och chosefri människa. Sedan 40 år tillbaka bor hon i Mjölby. Maken Agnar Bjälnes, som dog för ett drygt år sedan, var en profil i staden och förknippades bland annat med politiskt engagemang.
Men det har inte varit Kerstins melodi. Hon berättar att hon visserligen varit partiansluten, men så mycket mer har det inte varit. Och det var Agnar alla gånger inte riktigt hundprocentigt nöjd med.
-- Jag hade andra intressen, men dem räknade han inte, säger Kerstin med glimten i ögat.
Och så berättar hon om när Agnar ändå skulle bjuda till och följa med Kerstin på någonting som han var intresserad av, folkdanslaget Kvarngillet.
-- Han var med en gång. Sedan hittade han en annan kvällskurs ...
Kerstin fick med sig äldste sonen Alf, då 13 år i stället. Året var 1969 och Kvarngillet var nästan nystartat. Alf blev mer trogen än far sin och fortsatte att dansa både ungdomstiden ut och som vuxen.
Och Kerstin hon är med än. Hon dansar hambo och schottis och allt vad det nu är två gånger i veckan, men avstår numera från uppvisningarna. I gengäld kör hon hårt på PRO-danserna en eller två gånger i månaden.
Kerstin träffade Agnar på Lunnevads folkhögskola där hon studerade åren 1946--48.
På kvällarna brukade de gå en 20 minuter lång promenad tillsammans, kallad kärleksrundan.
-- Våra studiekamrater påstod att det gick att ställa klockan efter våra promenader, minns Kerstin.
Det var lite mer strikt på folkhögskolorna då än vad det är nu. Flickor fick inte vistas på pojkarnas rum och vice versa och eleverna fick inte åka från skolan mer än varannan helg.
Inget av detta störde dock Kerstin nämnvärt. Det var inte så intimt mellan henne och Agnar, det blev det långt senare, och det var över huvud taget en annan syn på detta med hur snabbt ett förhållande växte fram och hur kärleken skulle komma till uttryck.
-- Vi höll mycket mer på vår integritet än vad ungdomar gör i dag. Jag var stenhård. Även mot Agnar.
Kerstin pratar öppet och glatt om allting. Hon säger som det är utan att försköna eller idealisera. Det är åtminstone den känslan man får.
-- Det kan vara jättejobbigt ibland och jätteroligt emellanåt, säger hon om hur det är vara lärare. För det var till läraryrket (först småskollärare och sedan speciallärare) folkhögskolestudierna så småningom bar. Kerstin har tjänstgjort i Kinda, Mariannelund, Tomelilla och Mjölby.
Hon växte upp i ett småbrukarhem. De ekonomiska möjligheterna till vidare studier var förstås begränsade. Det fanns inte studiemedel att söka som i dag.
Kerstin finansierade folkhögskolestudierna genom att spara i stort sett allt som hon tjänade under fyra år som hembiträde i Norrköping och Stockholm.
-- Sedan fick jag stipendium på folkhögskolan, jag fick pengar av mamma, jag fick låna av mamma och jag jobbade på somrarna mellan studierna. När jag sedan gick på småskoleseminariet i Växjö lånade jag på bank till det mesta.
Kerstin har många intressen. Hon är händig. Hon visar stolsmöbler som hon stoppat om och prydnadsföremål av keramik som hon gjort. Amatörteater, trädgårdsskötsel och olika sorters motion (inte bara dans) är annat som hon gärna ägnat sig åt.
Och så startade hon Visir i Mjölby, en förening mot rökning, och värvade så många medlemmar till denna förening att hon blev belönad med en Amerikaresa.
Kerstin har själv varit nykterist och rökfri hela sitt liv och sina aversioner mot dessa droger grundlade hon redan i barndomen.
Hon tycker det är sorgligt att så många unga kvinnor röker i dag.
-- Jag blir så galen när jag ser mammor som står och röker över sina barnvagnar. Det är så uridiotiskt och jag tiger inte. De får sig en blåsning av mig.