Handelsträdgården Habblarp trädgårdar drivs sedan sex år tillbaka av Sofia Rehn Sturesdotter. På gården, ett stenkast från E4:an och Mjölby, finns höns, gäss, kaniner, ankor och katter – men framförallt fem växthus. Sommartid trängs här 50 000 plantor av 250 sorters sommarblommor.
– Mångfald har blivit vår grej. Även en inbiten botaniker ska kunna hitta en blomma som de inte redan har, säger Sofia.
Sofia snubblade över gården av en slump. Under sin trädgårdsutbildning gjorde klassen studiebesök på Habblarp. Någon månad senare var handelsträdgården till salu, och Sofia kunde inte blunda för dess potential.
– Jag tänkte att den här chansen får jag inte igen.
Sagt och gjort – Sofia gick från lägenhet på 28 kvadratmeter utan balkong till en gård på 180 kvadratmeter med gigantiska växthus. Månaderna mellan kontraktsskrivning och tillträde beskriver hon med ett ord: ångest.
– Vad har jag gjort? Hur ska jag klara av det här?
Med facit i hand har hon klarat det med råge. I våras slog Habblarp trädgårdar försäljningsrekord och företagets Facebooksida fick 10 000 följare. Här berättar Sofia varmt och personligt om livet på gården. Alla djur, och de flesta av hönsen, har givetvis egna namn.
– Det är häftigt när människor från hela Sverige kommer hit och frågar efter Mästertuppen Svante. Det gör mig så glad.
Svante – en pensionerad gubbe som stolt spatserar runt bland sina flickor av skånsk blommehöna, sussex och holländsk vithätta. Vet han om att han är rikskändis? Det ser så ut.
Men bakom framgången finns ett rejält bakslag.
– Det är en knepig bransch. Jag beställer blommor för väldigt mycket pengar på hösten, odlar i februari och sedan ska alla pengar in på väldigt kort tid under några få sommarmånader. Och vädret styr allt. Om maj är kall vågar ingen köpa sommarblommor och då går inte ekvationen ihop.
Växthusen kräver pedantisk skötsel. Temperatur, ventilation, vattning och luftfuktighet sköts via datorer. Växthusen måste hållas frostfria året runt även om de är tomma på växter.
– Annars fryser rören och då är det kört. När gästerna går in i växthusen ser de blommor – jag ett järnskelett som går sönder hela tiden, säger Sofia och ler snett.
Våren 2014 slet hon för att få verksamheten dit hon ville. Drömmen om eget företag stod i blom och det var både underbart och förskräckligt att vara sin egen. Sofia hade för första gången anställt personal. Det underlättade arbetet, men var också en stor omställning att plötsligt vara chef och ha ansvar för andra. Hon gick upp i gryningen och vattnade växter långt in på natten.
– Att arbeta med blommor är ett av de mest oglamourösa jobb du kan ha. Vissa har föreställningen att man går och pillar i lugn och ro. Det handlar snarare om att lyfta 20 ton jord för hand.
I slutet av maj, Habblarps största försäljningshelg, kom kraschen. Växthusen var fulla med kunder och kön till kassorna ringlade lång.
– Plötsligt sa det pang. Jag har vaga minnen från tiden efteråt, men minns att jag inte kunde gå rakt och att korttidsminnet strejkade.
Sofia kunde konstatera att hon behövde vattna – för att lika fort glömma var hon skulle vattna. Synfältet rubbades. Siffrorna i kassan flöt ihop. Att köra bil var otänkbart.
– Det är väl duktig-flicka-syndromet. Jag ville ju bara att allt skulle blir bra och insåg försent hur ohållbart det är att jobba dygnet runt.
Men livet både tar och ger. Mitt i Sofias utmattning satt, bokstavligen, Joachim Rehn. Hans dotter arbetade hos Sofia och Joachim hängde på gården för att, efter att själv ha drabbats av en utmattning, träna på att vara bland andra människor. Där han satt, på en av de omaka, färgglada stolarna i kaféet, såg han vad som hände Sofia. Mitt i allt det svåra började de prata. I dag är de gifta och Joachim bor och arbetstränar på gården.
– Vi är ett bra team som har lärt oss att passa på varandra och lära oss våra begräsningar.
Den mest hektiska perioden för Sofia och Joachim är vårvintern. Då levereras först jord och krukor och sedan sticklingar.
– Då är det bråttom att få ned alla sticklingarna i jord.
Föregående år har Sofia köpt blommor i två omgångar, i år chansade hon och beställde allt i ett nafs eftersom det blev billigare.
– Folk sa att jag var galen. Men jag la ut ett inlägg på Facebook där jag sökte människor som ville tokjobba en helg. Och det gick. Vi var 20 personer som planterade 50 000 sticklingar på två dagar.
Blommorna placeras ut i ett detaljerat schema.
– Det är noga hur växterna står, annars möglar eller bränns de sönder. Du kan till exempel inte sätta en Fuchsia på södra sidan. Det första året blev allt jättefel. Jag har lärt mig den hårda vägen. Det måste bli rätt direkt, man flyttar inte gärna 50 000 växter i onödan...
Sofia slangvattnar alla sticklingar på egen hand de första veckorna.
– Ingen annan får vattna i början. Det kan låta knäppt, men det är så lätt att de antingen ruttnar eller torkar ihjäl. Det här är ju hela årets omsättning så jag är petnoga, haha!
Blommorna är odlade helt utan gifter och besprutning. I stället använder Sofia sig av biologisk bekämpning.
– Jag prenumererar på insekter som jag får hem på posten. Med sig har de mat så att de överlever transporten. Det är smått fantastiskt.
Upptäcker Sofia till exempel bladlöss på växterna beställer hon nyttodjur som kan bekämpa dessa. När insekterna anländer strösslar hon ut dem i växthuset och de kilar iväg och börjar jobba. En tydlig trend bland växtintresserade är blommor som bin, humlor och fjärilar gillar.
– Det, och blommor som doftar gott, är verkligen i ropet.
Sofias favoritblommor, som blomsterbasilika, budleja och heliotrop, ställer hon ofta lättillgängligt medan blommor som hon själv inte gillar puttas långt in i växthusen.
– Som tagetes. Jag avskyr lukten. Men de som vill ha tagetes, de letar upp dem och hittar dem ändå, haha! Och pelargoner har jag till en förbannelse.
I år är första gången sedan utmattningen som Sofia och Joachim håller höstöppet.
– Vi satsar på att ha öppet torsdag–söndag oktober ut. Vi hoppas att många vill komma till oss.
På frågan om Sofia känner sig stolt tvekar hon. Det är ju så mycket som ska göras, och kan bli bättre. Men en ljum sommarkväll, när gästerna åkt hem och djuren bökar och skuttar omkring, kan känslan smyga sig på.
– När jag går runt själv i växthusen och allt är tyst – då kan det kännas stort.