Allt är möjligt. Det får man klart för sig efter att ha träffat Elsa Dahlén. Hon har hunnit utbilda sig till läkare och skaffa tre barn innan hon fyllt 30.
Familjen Dahlén består av Elsa, hennes man Fredrik och barnen Hanna, Jacob och Rebecca och de bor i ett stort 20-talshus på Burensköldsvägen i centrala Mjölby.
Elsa börjar med att ursäkta röran, det ligger lite leksaker på golvet och sopkvasten är framme, precis som det brukar se ut i barnfamiljshem. Mitt i vardagsrummet tronar en mäktig gammal träsoffa som är fylld av stora fluffiga kudd-ar.
-- Den är stenhård, men det är arvegods så vi kan inte med att kasta ut den, säger Elsa.
Jag slår mig ner och tycker att den är ganska bekväm. Sen går jag rakt på pudelns kärna.
Hur klarar man av att utbilda sig till läkare samtidigt som man skaffar tre barn?
-- Bra fråga! säger Elsa och skrattar. Det går inte ihop! Men det är bara att göra.
Elsa började läsa till läkare på Karolinska institutet när hon var 19 år och första barnet fick de när Elsa var 23.
-- Det var inte genomtänkt, men vi tog det för vad det var.
Ett och ett halvt-åringen Rebecca kan absolut inte sova i kväll och hon sitter i mammas knä under intervjun. Eller snarare kasar omkring i knäet och på golvet nedanför, men Elsa kan ändå koncentrera sig på att svara på mina frågor. Simultankapaciteten är väl utvecklad kan man säga.
I samband med att de fick första barnet flyttade familjen till Västerås eftersom Fredrik skulle börja läsa industriell ekonomi. Så när Elsa skulle börja plugga igen fick hon pendla till Stockholm.
-- Det gick över förväntan. Jag har aldrig haft så bra studieresultat som då. Jag fick ju två timmar på tåget helt för mig själv, säger hon.
Men självklart var det svårt att få tiden att räcka till både studier och familj.
-- Det blev många sena nätter och tidiga morgnar och vid vissa tillfällen sov jag över hos kompisar för att kunna plugga. Men man lär sig efter ett tag att läsa rätt saker, och jag behövde inte studera jämt som jag gjorde i början.
Men det svåraste för Elsa och Fredrik har inte varit att få tiden att räcka till, utan att få pengarna att räcka till.
-- Som mammaledig fick jag ut 60 kronor om dagen som skulle beskattas. Då fick vi verkligen leva snålt, säger Elsa.
Eftersom det var en så futtig summa bestämde hon sig för att spara sina föräldradagar i stället, så under en tid levde de båda på Fredriks studiemedel.
-- Vi hade en grundplåt så att vi kunde köpa en lägenhet och fick en billig hyra. Sen går det att köpa kläder på second hand till barnen och vi har också fått en massa grejer. Men vi har fått dra ner på det mesta.
-- Men vill man något tillräckligt mycket så går det. Det är värt så mycket mer än materiella grejer, säger hon övertygande.
Elsa har haft siktet inställt på läkaryrket så länge hon kan minnas.
-- Första gången som jag sa att jag ville bli läkare var jag fyra år tror jag. Det började med att jag såg svältande barn på tv och jag ville åka till Afrika och hjälpa dem. Sen har det alltid varit ett intresse att se hur kroppen fungerar.
Sin läkarexamen fick Elsa i oktober 2002 och i februari året efter började hon sin AT-tjänstgöring på lasarettet i Motala. Både Elsa och Fredrik har vuxit upp i Vikingstad och de kände att det var dags att vända hemåt när Elsa avslutat utbildningen.
-- Tanken var att vi skulle komma närmare våra föräldrar så vi kunde få mer hjälp med barnen.
Mjölby är en bra kompromiss mellan Linköping och Motala och huspriserna är klart bättre, tycker de.
I morgon, lördag, är det Elsas 30-årsdag och det ska firas med öppet hus. Det blir tema barnkalas med serpentiner, ballonger, lekar, hopprep och tårta förstås.
-- Det blir trevligt för alla. Det är roligt att vara lite barnslig ibland, säger hon med ett leende.
Inte ett spår syns av att hon har en lång arbetsdag bakom sig.