- Man måste vara varsam med orden som ungdomsledare, säger han.
Det verkar som en ödets ironi att när vi träffas på Sya skidstadion en vecka före födelsedagen vräker snön ner. Så mycket snö har knappast fallit på hela vintern, konstaterar Burell som tillsammans med ett gäng pensionärskompisar lägger ner åtskilliga arbetstimmar på att få ut konstsnön i spåren.
Skidstugan är en 1600-talsbyggnad, en gång ett torp under Solberga egendom. Klubben var tidigare hyresgäst men i slutet av 1980-talet köptes stugan med närmaste omgivningar loss. Burell har varit ordförande i tio år (1971--81), dessförinnan var han sekreterare och han har under många år också arbetat som ungdomstränare.
Att Sya skidklubb ligger honom nära om hjärtat går inte att ta miste på. Han pratar länge och initierat om klubben. 1996--97 började intresset svikta hos medlemmarna liksom hos kärnan av något äldre medlemmar som alltid varit villiga att jobba. Då trädde Lars Grenberger till som ordförande och gav klubben ny livskraft. Grenberger kläckte idén om att subventionera klubbens Vasaloppsåkare och det gav respons. I årets Vasalopp fullföljde inte mindre än 88 motionsåkare från Sya. Tack vare detta har klubben hittat nya yngre skidåkare. Den konstsnöanläggning som finns på plats sedan tre år har självfallet varit ett kvalitetslyft för klubben.
- Vasaloppet är navet i svensk skidåkning. Fanns inte Vasaloppet kunde man lika gärna lägga ner sporten, åtminstone i organiserad form, säger han.
Georg Burells idiom avslöjar att han inte är infödd östgöte. Han är född och uppvuxen i Bålsta utanför Enköping och fick som tonåring jobb på Nordiens Mekaniska Verkstad på hemorten. Företaget tillverkade Stringhyllor och andra trådprodukter och så småningom blev det alltmer tillverkning av diskställ för storkök. Företaget flyttade till Sundbyberg men i början av 1960-talet gick flytten till Mantorp på grund av förekomsten av billig tomtmark i Vifolka kommun.
- Jag var ung, nygift med ett barn och fick möjlighet att köpa en egen villa i Mantorp. Möjligheten att bli egnahemsägare vid 30 års ålder lockade mycket. Något liknande hade inte varit möjligt i Sundbyberg.
Sedan dess har han och hustrun varit Mantorp trogna och bor kvar i samma villa som 1963. Det kan man väl kalla en naturaliserad östgöte.
Georg blev så småningom produktionschef på Nordiens System och hann bli pensionär innan företaget lades ner i Mantorp och produktionen flyttades till Estland. Han fungerar i dag som fastighetsskötare för den tomma industrilokalen på Fallområdet.
När han flyttade till Mantorp för 40 år sedan fick MAI en duktig kulstötare i friidrottslaget. MAI hade på den tiden ett bra lag med toppnamn som löparna Anders Lärkert och Bertil Källevågh.
Men det är som energisk, målmedveten och uppslagsrik skid- och cykelledare han är känd i Mjölby. Intresset för friidrott gled över till Vasaloppet och skidåkning, och därmed var steget inte långt till styrelsen i Sya skidklubb. I början av 1970-talet när Vätternrundan hamnade på var mans läppar fick Georg erbjudandet att köpa en begagnad sportracer.
- Jag provade en söndag och det visade sig att jag hade lätt att hänga med. Sen åkte jag Vätternrundan för första gången och sen var jag fast i cykelsporten också, det ena uppdraget följde på det andra.
Det största engagemanget har han haft som ungdomstränare i båda klubbarna.
-- Det händer att man står framför ett gäng 10--12-åringar och funderar: Var ska det här sluta, kanske blir någon liten knatte en dag svensk mästare eller olympier. Det är fascinerande och fantasieggande.
Sen säger han att man måste vara varsam med orden när man har med barn och ungdomar att göra och exemplifierar med en historia.
- När Bernt Johansson (OS-guld i Montreal 1976) för första gången kom till cykelklubben i Varberg var han så liten att ledarna fick montera sadeln på ramen. Vad hade hänt om ledarna sagt att "du är för liten, kom igen när du ätit upp dig ett par brödkakor". Ja förmodligen hade vi inte haft någon guldolympier i Bernt.
- Samtidigt är det sorgligt att se dem som slösar bort sin talang. De har inte orkat med den tunga mängdträning som krävs i konditionsidrotter, och det är sällan de stora ungdomstalangerna också blir stjärnor som seniorer.
Hur känns det att fylla 70?
- Att man tappat lite av flåset och blir omkörd i uppförsbackarna kan jag väl ta, värre är det att inse att man är inne i livets slutskede. Den dystra tanken slår mig ibland. Men jag är frisk och är glad över det.
Födelsedagen firas med öppet hus i hemmet på Aspvägen i Mantorp på långfredagens eftermiddag. Om inte vädret slagit om innan dess kan ju gästerna alltid ställa upp skidorna mot garageporten.
Syas grönvita klubbjacka eller Mjölby cykelklubbs gulröda? Georg Burell trivs lika bra i båda. Han har varit ledare i klubbarna i flera decennier.