Att vara 100 år kan vara ensamt och långsamt. Men Märtha Elderud, som fyllde 100 i går, är inte pessimistisk.
-- Konstigt nog går dagarna rätt fort ändå, säger hon.
Märtha Elderud tar emot i lägenheten på Kungs-vägen. Flera blomsterbuketter pryder redan hemmet och ett brev med lyckönskningar från Kungen och Silvia ligger på köksbordet. Förutom nedsatt syn och hörsel är Märtha i fin form. Med hemtjänst som kommer tre gånger om dagen är det inga problem för henne att bo hemma.
-- Jag är lite trött men annars mår jag bra, säger hon.
När hon bröt lårbenet på sitt 87: e levnadsår var hon fast besluten att komma på benen igen.
-- Sjukgymnasterna körde hårt med henne, de trodde väl att hon var tio år yngre än vad hon var, säger sonen Christer som är hemma och serverar kaffe och tårta.
-- Det var jobbigt, men det gick bra, säger Märtha.
Visserligen tycker hon att dagarna blir långa när hon inte är lika pigg och rörlig som förr.
-- Jag blir otålig när jag inte orkar någonting. Och långsamt blir det när jag inte kan läsa så mycket.
Märtha föddes alltså den 11 maj 1905 i Katrineholm. Där bodde hon till 1942 då hon och maken Ragnar flyttade till Mjölby.
-- Det fanns en ledig lokal här som vi köpte och öppnade konditori i. Ritz hette det.
Det var svårt att öppna kondis mitt under kriget och Ragnar fick kämpa hårt för att hitta råvaror till bakverken. Men när kriget tog slut började affärerna blomstra.
Märtha och maken drev inte bara konditoriet utan också Sagabiografen i samma hus. Märtha stod i kassan på kondiset och ibland även i biljettkassan på biografen. Att vara son i huset måste ha varit en drömtillvaro, Christer kunde njuta av både kakor och film i stora mängder.
-- Ja, det var det, men det insåg jag inte då, säger han.
Märtha tycker att hon haft ett bra liv och det verkar som om det har varit händelserikt. Paret hade ett stort umgänge och var ofta ute på dans, teater och middagsbjudningar.
-- Jag fick slita ut många barnvakter, säger Christer med ett leende.
Märtha tyckte själv om att hålla stora middagar och var duktig på att laga mat. Det var ofta familjen gav sig av på bilutflykter runt om i Sverige. Ibland åkte de på semester utomlands, till Frankrike, England och Tyskland.
Ett stort intresse som Märtha ägnade sig åt redan i tonåren var bokläsning. "Nu finns det väl inga böcker kvar att läsa", sa de på biblioteket när hon kom dit.
Nu för tiden har Märtha svårt att läsa böcker när stilen är för liten, men hon läser Corren varje dag och ibland någon veckotidning. Tv:n tittar hon också på, helst nyheterna. Det är uppenbart att hon vill hänga med i vad som händer i samhället.
På de hundra år hon levat har hon fått vara med om en otrolig teknisk utveckling. Hon minns väl den första gången hon åkte bil med några vänner och även när radion kom på 20-talet.
-- Jag tyckte det var väldigt underligt. Man fick sitta och lyssna i lurar för det fanns inga högtalare på den tiden.
En annan stark upplevelse var första gången hon åkte flygplan. Det var redan på 50-talet och hon flög en tur över Stockholm.
-- Det var lite obehagligt att lyft och landa, men annars var det som att åka bil.
I går blev det ingen flygtur, men väl en bilfärd utanför Mjölby. Märtha firade 100-årsdagen på Skänninge stadshotell med släkten.
har den äran
mÄRThA ELDERUD