Det är en vacker liten dam som Corren möter i dagrummet på Husbygården i Borensberg. Hon har en fin klänning på sig och ett vitt pärlhalsband runt halsen som hon knutit en liten knut mitt i.
Vi följer med in på Ebba Karlqvists rum som är inrett med bland annat en liten köksavdelning, en säng, ett bord och några stolar. På en byrå står flera fotografier. Även väggarna är prydda med bilder, bilder av henne själv och maken Birger, men också av barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men, hur lyckas man bli 103 år?
-- Det har gått av bara farten och jag har bara följt med, säger Ebba med ett skratt.
-- När jag fyllde 100 var det ett väldigt grejande, fortsätter hon och tillägger att hon i år nöjer sig med en kopp kaffe och lite tårta.
Hur har du hållit dig frisk i alla år?
-- När jag var ung så var maten mer hälsosam och det fanns inga tillsatser.
Ebba Karlqvist är van vid lantluft och växte upp på en gård i Lönsås tillsammans med föräldrar och två syskon. Så småningom träffade hon sin blivande man Birger.
Ibland brukar man uttrycka sig att "det sa bara klick". Var det så för dig?
-- Det kom nog lite långsamt, min make och jag var barndomskamrater och hade känt varandra länge, ler hon.
Tillsammans tog Ebba och Birger så småningom över en gård där de arbetade sida vid sida och fick två söner, Sten som i dag är 80 år gammal och Jan som är 59 i år.
Hur känns det att ha en son som är 80, är han fortfarande din lilla pojk?
-- Jag brukar säga att så länge du lever och jag lever så är du mitt lilla barn.
När Ebba var i 70- årsåldern avled hennes man och hon flyttade så småningom in till Borensberg där hon skaffade sig en lägenhet. Nu började hon också att resa, något hon tidigare inte kunnat kombinera med arbetet på gården i Lönsås.
-- Jag började i Danmark, Finland och Norge och fortsatte sedan med England, Skottland, Holland och Belgien, säger hon.
Genom de bussresor Ebba Karlqvist reste med fick hon också många nya bekantskaper och härliga minnen.
Mindre härliga minnen är de från de två världskrigen med perioder av lite mat och oroligheter i landet.
Det har gått över 100 år sedan Ebba föddes och hon säger att vår tid skiljer sig på alla plan mot hennes ungdomsår. Moderniteter och teknik som mobiler och datorer är inget som intresserar henne.
-- Det är så olikt allting. Nu kan man sätta sig i en bil eller på en buss. Förr fick man gå tills man fick en cykel, säger hon.
Ebba Karlqvist har fortfarande mycket livsglädje kvar. Hon är mån om sitt utseende och kläder och har ett smittande leende.
-- I går kväll låg jag och tänkte på när några kamrater sa till mig en gång: "Vi ska ha Ebba att skratta för hon skrattar så hjärtligt."
Önskar du dig något i födelsedagspresent?
-- Vad ska jag med presenter till? Har en kläder och mat så är en tacksam.
Tänker du något på framtiden?
-- Jag tänker på nuet och inte på framtiden. Det får gå som det går. Men jag är glad att barnen har det bra och är friska.
Ebba Karlqvist reser sig upp ur sin stol och tar tag i rollatorn.
-- Det här är min kavaljer, säger hon innan hon rullar ut mot dagrummet där det är dags för eftermiddagsbingo med vännerna.