Ida är uppvuxen i Motala men bodde på Öland i flera år innan hon i fjol flyttade tillbaka med sin man och två små barn.
– Förra våren kände vi att vi ville ha närmare till våra föräldrar i Motala och Sundbyberg.
När valet föll på Motala, var hon beredd att säga upp sig från jobbet som journalist i Kalmar.
– Men då erbjöd min chef mig att fortsätta jobba på distans, säger Ida som är redaktör för tidningen Barometerns helgbilaga, samt kultur- och nöjesreporter.
När hon inte jobbar älskar hon att baka. Småkakor främst, men tack vare sociala medier fick hon även upp ögonen för andra godsaker.
– Jag snubblade över folk som gör praliner.
Först tänkte Ida att det kanske var för svårt, att tempereringen av choklad, som bland annat gör den glansig, skulle vara övermäktig. Men när hon väl provade gick det bättre än väntat.
– Det mesta går att googla och det finns så mycket kul man kan göra.
Att Ida började med pralintillverkning har flera skäl. Hon tycker att choklad är en tacksam present att ge bort. Men startskottet var en tuff "tvåbarns-chock".
– Jag ville hitta något som var för mig, mer än att bara vara mamma.
Vissa, säger hon, börjar löpträna eller gå på yoga. Själv finner hon glädje och återhämtning i det kreativa skapandet.
När hon insåg att hon gjorde fler praliner än vad familjen mäktade med att äta, föddes idén att starta företag. Initialt hoppas hon på att gå runt. På sikt att jobba deltid med verksamheten.
Namnet, Ett kilo socker, har också sin historia.
Ida berättar att hon spelade gitarr i gymnasieåldern och var på ett föredrag med Janne Schaffer. Han berättade då en anekdot från sin tidiga karriär, om hur en artistkollega höll på att skriva autografer. När Schaffer frågade vad han egentligen skrev, svarade han:
”Två kilo socker”.
Ida tog med sig namnet när hon och en kompis senare startade en duo.
Nu har namnet gjorts om lite.
I hemmets källare har hon inrett ett litet kök, där bakar hon flera kvällar i veckan medan hon lyssnar på poddar och ljudböcker.
Att allt görs från grunden innebär också ett högre pris.
– Det är ett hantverk, inte en maskin som står och gör och det är dyra råvaror. Det är som att någon målar en tavla eller snickrar en stol. Men det känns som att folk är mer och mer med på det.