Gustav Stenson
Världen krymper
-- Att få göra en sån här sak betyder jättemycket för mig. Dels känns det bra för min egen skull, dels är det både roligt och intressant att jobba på det här sättet.
Gustav Stenson har nyligen kommit hem från södra Sudan där han under ett år arbetat för den schweiziska biståndsorganisationen Medair. Fokus ligger på praktisk sjukvård, vatten och hygien.
-- Jag har jobbat i ett team tillsammans med en annan sjuksköterska, en barnmorska och två vatteningenjörer.
Under året har han bott i tre olika byar. Medan vat-teningenjörerna ägnat sig åt brunnsborrning, har han och den övriga sjukvårds-personalen stöttat dem som jobbar på de små byklinikerna.
-- Det finns nästan inga sjukhus i södra Sudan och klinikerna kan endast göra det allra enklaste. Personalen har för det mesta inte mer än en nio månader lång utbildning.
Dagarna har sett väldigt olika ut. Bland annat har han hjälpt klinikerna att få igång hälsoundervisning och arbetat med vaccinationskampanjer.
-- Vi har även snabbt fått ge oss iväg till andra ställen i samband med nödsituationer. Till exempel när en kikhostepidemi bröt ut i slutet av november. När vi kom till området hade 300 till 400 barn redan dött.
Snabba ryck blev det även på kliniken där Gustav tillbringade sina första två månader.
-- Vi hade en timme på oss att packa ihop och lämna stället när regeringstrupper från norr kom och tog över. Det kändes retligt eftersom vi precis hade byggt upp ett bra arbete och lärt känna människor. Dessutom fick vi ju lämna utrustningen vi hade haft med oss.
Medair arbetar företrädesvis i områden med bortglömda konflikter. Sudan, som är Afrikas största land, är sedan 21 år drabbat av inbördeskrig. I landets nordliga delar är befolkningen muslimsk och det är där regeringen finns. Södra Sudan är kristet och där finns flera rebellgrupper som vill att landsdelen ska bli självständig. Läget försvåras av att landets naturtillgångar finns i just södra Sudan.
-- Det finns nästan inga vägar, ingen el och inget rinnande vatten. Infrastrukturen är helt nedbruten. De vägar som finns är minerade, så vi har varit tvungna att flyga för att ta oss till olika ställen.
Gustav berättar att han varit med om en minolycka där en man omkom och där han själv fick ta hand om en minskadad man. Otrygg har han dock aldrig känt sig.
-- Vi har haft många säkerhetsrutiner som vi varit tvungna att följa. Dess-utom har vi hela tiden stått i tät förbindelse med FN:s säkerhetsfolk.
I julas skrev norra och södra Sudan på ett fredsavtal som innebär att de båda landsdelarna ska regera ihop i några år. Därefter ska beslut fattas om landet ska delas eller inte.
-- Det har blivit mindre oroligt tack vare det här, men samtidigt kan det explodera när som helst eftersom det finns grupper som inte är nöjda med avtalet. Samtidigt är det fantastiskt att de äntligen kommit så långt.
Hur kommer det sig att du blev intresserad av att arbeta på det här sättet?
-- Driftiga scoutledare. Jag började i Triangelkåren i Baptistkyrkan i Motala när jag var nio år och där pratade vi mycket om mission och hade även kontakt med missionärer. Några av scouterna åkte till och med till dåvarande Zaïre med ett biprojekt, fast då var jag för ung för att följa med.
Gustav säger att han alltid har varit inställd på att arbeta med bistånd på det här sättet och att det var därför han valde att utbilda sig till sjuksköterska. Sin sjuksköterskepraktik gjorde han förresten i Etiopien för fem år sedan.
-- Medair kom jag i kontakt med när jag läste internationell hälsa i Uppsala år 2001. Jag träffade folk på utbildningen som sa att det var en bra organisation att åka med.
Medair är en kristen organisation. Har det spelat roll för dig?
-- Absolut. De som ingått i teamet jag jobbat med har haft väldigt olika kulturell bakgrund. Det är inte konfliktfritt när man lever så tätt inpå varandra under så lång tid som vi har gjort. Då är det väldigt betydelsefullt att alla har samma grundvärderingar, säger han och påpekar att Medair inte har någon missionerande verksamhet.
Gustav har varit tillbaka i Sverige ett par månader. Han delar arbetet mellan två vikariat: ett på infektionskliniken på sjukhuset i Örebro, det andra på ett äldreboende i Stockholm. Dessutom arrangerar han ett mellanting mellan charter och backpackerresor till Etiopien tillsammans med en vän som är uppväxt som missionärsbarn i landet. I december ger de sig iväg med ett tiotal turister.
-- Just nu är det okej att jobba hemma i Sverige tillfälligt, men så småningom kommer jag att åka ut igen, säger Gustav som gärna återvänder till Sudan.
-- Tyvärr är allting så kortsiktigt eftersom situationen i landet är instabil. Längre fram skulle jag nog vilja hitta en organisation som jobbar mer med långsiktiga insatser.