För drygt tre år sedan blev Gunilla Höög-Cederqvist i Motala fri från sitt sockerberoende. Nu vill hon hjälpa andra att dra ner på sötman.
I morgon fyller hon 50 år. Det ska firas på den alltid lika grönskande ön Madeira tillsammans med en väninna.
Men någon tårta lär det inte bli i samband med firandet. Inte heller någonting annat som innehåller socker.
-- Nej, jag vill inte ens prova att äta socker. Det skulle vara hemskt att hamna i det beroendet igen.
Det kanske kan låta märkligt med sockerberoende. Vanligtvis är det ju alkohol eller droger det rör sig om när det talas om beroende. Men enligt Gunilla Höög-Cederqvist är det samma faktorer som ligger bakom. Själv använde hon socker för att fylla ett tomrum i sitt inre, i hopp om att skapa ordning i kaos.
-- Livet rusade på så otroligt fort. När situationen kändes ohanterlig tröstade jag mig med mat. Det blev raka vägen till kylskåpet så fort jag fick problem.
Gunilla berättar hur sockret blev som en drog. En drog som hon krävde allt mer av. Åt hon glass så nöjde hon sig inte med en -- det blev flera stycken åt gången.
En första vändpunkt kom för fem år sedan när hon fick en stroke och tvingades fundera över vad hon kunde förändra i sitt liv. Hon fortsatte dock att tröstäta och sockerberoendet förvärrades.
Den totala vändpunkten blev när hon vintern 2003 vände sig till Bitten Jonsson Center i Hudiksvall.
-- Jag tillbringade åtta veckor på behandlingshemmet och fick bland annat lära mig att äta mat helt utan socker. Det var en tuff avvänjning. Jag fick också lära mig om mitt beteende och kom till insikt om varför jag höll på som jag gjorde.
Gunilla säger att det var flera faktorer som låg bakom hennes beroende, bland annat dålig självkänsla. Den har hon arbetat bort och socker har hon inte stoppat i sig sedan avvänjningen.
-- Jag har fått lära mig att hitta alternativ. Vill jag ha godis, så äter jag nötter istället för sötsaker. Men för det mesta äter jag ren mat som kött och grönsaker.
Sedan hon kom till insikt om sitt beroende har hon upptäckt att hon långt ifrån är ensam. Därför startade hon ett år efter behandlingen en självhjälpgrupp för att både stötta andra och själv få stöd.
Dessutom har hon tagit tag i sina gamla drömmar och studerar till addiktolog, det vill säga terapeut med inriktning mot beroendesjukdomar.
-- Jag har alltid haft ett omhändertagande sätt och velat hjälpa andra. Som tonåring ville jag bli kurator, men eftersom jag fick barn tidigt valde jag att läsa en kortare utbildning och blev läkarsekreterare.
Gunilla har läst tre terminer. I oktober är hon färdig med grundkursen och kan då arbeta som biträdande addiktolog. I februari ska hon fortsätta studierna och läsa ytterligare tre terminer. Nästa gång hon tar examen är hon legitimerad addiktolog.
-- Jag drömmer om att arbeta som konsult och hjälpa andra som har samma problem som jag har haft. Dess-utom skulle jag vilja åka ut och föreläsa i skolor, säger hon och påpekar att sockerberoende är någonting som grundläggs tidigt.
-- Barn tröstas ju ofta med socker. Man kan säga att det är deras enda drog.
Hur skiljer sig ditt liv i dag mot när du var fast i beroendet?
-- Förutom att jag har gått ner tio kilo i vikt, så känns det som om jag har fått livet tillbaka. Tidigare var jag ofta deprimerad. Humöret gick upp och ner. Nu är jag full av energi och känner mig pigg och glad för det mesta, säger Gunilla som har lagt i en lägre växel.
-- Jag har lärt mig att stanna upp och att leva här och nu. Numera tillbringar jag mera tid i naturen och kan ägna mig åt att bara vara.