Vackert väder önskar han sig, när han ändå inte kan få vad han mest av allt vill ha, hälsa. Det blir öppet hus i trädgården på Illersjövägen i Motala i dag torsdag. Som vanligt finns hust-run Rose-Marie i kulisserna och stöttar.
-- När jag fyllde femtio var det ösregn, säger han som för att visa att han har rätt till sol.
Det kan bli en och annan gratulant på födelsedagen, med tanke på hur Sten-Åke Karlsson har använt sina dagar. Båda föräldrarna i livet, tre barn, fyra barnbarn och sex syskon, alla yngre än Sten-Åke, kan tänkas komma.
Säkerligen kommer socialdemokratiska partikamrater. Sten-Åke blev aktiv 1976. Han har varit vice ordförande i skolstyrelsen, ordförande för vuxenutbildningsnämnden, har suttit i kommunfullmäktige i snart 20 år och är gruppledare och ordförande i ekonomiberedningen. Han är tredje namn på fullmäktigelistan i höstens val. Ekonomiberedningen hoppas han också få fortsätta med.
-- Inspirerande att se möjligheterna inför framtiden, säger han om det uppdraget.
Kanske dyker några fackliga rävar upp bland gratulanterna. Facket har engagerat honom lika länge som politiken. Han är fortfarande med i fackstyrelsen på Autoliv.
Halva livet, 30 år, har gått sedan han började på Luxor där hans jobb så småningom övergick till Autoliv. På halvtid är han sjukskriven för sin diabetes. Andra halvan går åt till politiska uppdrag. Och så är han nämndeman.
De första 30 åren var oroligare. Sten-Åke bytte ofta skola och jobb. Under sju år avverkade han fyra skolor, Basteberg, Vinnerstad, Östra och Smedsby.
-- Farsan var traktorförare så vi flyttade runt.
14 år gammal började han på Motala Verkstad som kontorsbud. Meningen var att han skulle fortsätta till verkstadsskola när han hade åldern inne, men budjobbet blev för tråkigt.
På Norbergs spadfabrik krökte han skaft i över ett år, men kom inte överens med ingenjören.
-- Jag var obstinat, säger han i dag.
I nästan tre år var han på ett sågverk i Motala och blev upplärd till klyvsågare. Karriären till uppköpare var utstakad när en storbyggmästare gick i konkurs och drog med sig sågen i fallet.
Snart stod Sten-Åke Karlsson och pressade kylskåpsdörrar på E-lux. Efter lumpen fortsatte han till Lindqvists verkstäder som tillverkade plåtmöbler.
Han tog ledigt en kväll utan lov för att spela hockey-bockey (rinkbandy) med Korpen. Sedan fick han sparken.
-- Det kan ju ha berott på att jag bad chefen dra åt helvete, jag hade kort stubin, säger Sten-Åke Karlsson.
Bra karl reder sig själv och Sten-Åke hade strax ett nytt jobb på gång, alltid utan arbetsförmedlingens hjälp.
I lumpen hade han lärt sig att köra lastbil och blev nu chaufför i ett grustag i Skänninge. Där var han kvar tills gruset var slut och under tiden gifte han sig med Rose-Marie.
Nästa jobb blev som chaufför för Mjölkcentralen. Det var då han fick sin svåra sjukdom, diabetes, som han helt sonika försökte tänka bort. Sten-Åke Karlsson var stark och van att reda sig själv.
Det får han betala nu. Skelettet vittrar sönder, de små blodkärlen ger åtskilliga problem. Men han har en elrullstol och en plaststövel som gör att han kan gå en kort sträcka.
Han har köpt åkgräsklippare. Och båten har han bytt, mot en husvagn. Nu är det bara handikappanpassade fiskeställen som gäller.
-- Men man kan inte ersätta allt med maskiner.
Sten-Åke Karlsson fortsätter att göra vad han kan, packar valsedlar, exempelvis. Och reder sig -- för det mesta -- själv.