Per A Pettersson på Sonnorp Frälsegård utanför Motala delar fortfarande gärna med sig av sina åsikter. En gång politiker, alltid politiker.
Att det är närmare tio år sedan han lämnade sina uppdrag inom kommun och landsting spelar ingen roll. Inte heller att 75-årsdagen råkar passera på onsdag.
Ett snabbreferat av vad han hört Göran Persson säga i radion och en egen kommentar därtill ger också en giftig betraktelse över vad långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav kan leda till.
-- Till slut orkar inte oppositionen längre. Det var väldigt välgörande när vi borgerliga tog över ledningen av landstinget 1991--94. Sossarna kom visserligen tillbaka, men samtidigt behöll man mycket av det som vi hann införa. Partiet insåg att det faktiskt hade fungerat.
Nu önskar han någon gång få uppleva samma vitaliserande process i Motala kommun där socialdemokraterna styrt sedan urminnes tider.
Det var som kommunpolitiker i Motala den långa banan av förtroendemannaskap inleddes. År 1959 tog han säte som ende centerpartist i dåvarande stadsfullmäktige. Folkpartiets ledare på den tiden, Alvar Brunge, såg den politiska talangen spira och inbjöd till samarbete.
Under 1970-talet tog Per A Pettersson steget över till landstinget och lät arrendera ut jordbruket på Sonnorp där han själv vuxit upp och tagit över efter föräldrarna. År 1977 blev han landstingsråd i opposition. Efter den borgerliga valsegern 199 1 kröntes karriären med ordförandeposten för landstingsfullmäktige. Det uppdrag han i dag klassar som det förnämsta och roligaste.
Lagade något gott
-- En uppgift var att representera. Men jag lyckades inte göra slut på kontot, säger han i en blinkning till en viss skandal i hemkommunen Motala.
-- Jag tog hem folk till gården. Hustrun Siv lagade något gott och jag slog i några droppar Östgöta sädes i glasen. Sedan åt alla ur min hand, skrattar han.
Per A Petterssonskt skämtlynne i ett nötskal. Drastiska formuleringar som säkert också innehåller en och annan överdrift.
-- Jag har inget emot att sticka ut. Men under åren har jag kunnat tala med alla, försökt skilja på sak och person. Kanske finns det någon som är förbannad på mig, men det är i så fall bra, det också. Det visar att jag inte varit för flat, ler han.
Sticka ut, ja. Fotografen och jag funderar i förväg vilken bild vi vill ha. Hm, han lär ju skriva på någon släktkrönika. Han kanske ska sitta och ... Men Per A Pettersson har också tänkt till. Han tar emot i kubb och paletå.
Tryggt förankrad
Kubben är en mycket uppskattad present av sonen Magnus som bor i London, får vi veta. Magnus har två barn och dottern Maria tre. Barnbarnen är välkomna tillskott så här i silveråldern. Ja, allt som har med familjen att göra är viktigt.
-- Man kan inte känna någon frihet om man inte samtidigt känner trygghet, funderar han.
Familjen har fått leva med i de politiska diskussionerna under åren. Barnen har dock skaffat sig egna intryck med tiden och åsikterna spretar nu i alla riktningar. Pappa Per A står dock kvar, tryggt förank-rad i mitten.
Pessimistiskt
Även släkten bakåt i tiden roar honom. En antal intressanta profiler har utmärkt sig än här, än där på släktträdet. Den kvinna han räknar som sin anmoder ska till exempel vara resultatet av en pikant förgrening ur en av de mera kända svenska högreståndsfamiljerna. Dessa personer och historien om dem samlas nu i små notiser i den omtalade släktkrönikan. Ett offentligt uppdrag hinns fortfarande med mellan släktminnen och bridgespel. Per A Pettersson är ledamot av länsrätten och lägger pannan i djupa veck när det klagas på kommunala beslut.
-- Vi har ju jurister som är experter på kommunallagen. Men jag har nog också ett och annat att tillföra med min erfarenhet av att just fatta beslut som rör allmänheten.
Han låter lite pessimistisk över den politiska utvecklingen:
-- När jag började i ungdomsförbundet fick vi lära oss att hålla möten och protokollföra. Vi lärde oss demokrati från grunden. Sådant sysslar väl inga ungdomar med i dag? Och att politikerföraktet breder ut sig är inte konstigt - det lovas ju betydligt mer än vad som kan hållas.
Födelsedagen firas i hemmet med öppet hus under eftermiddagen.