En solig dag i december kom Krister Ivarsson till redaktionen. Han hade tagit cykeln från Rök utanför Ödeshög till Corren i Motala.
-- Jag fyller sexti, sa han. Men jag kan inte skriva.
När fyller du? undrade redaktörn och sade något uppskattande om folk som cyklar.
-- Den 9 januari.
Vad tycker du att vi ska berätta om dig i tidningen?
-- Jag har varit diversearbetare och lastbilschaufför och har bott i Norrbotten i 30 år och på Höga kusten. Fast numera är jag sjukpensionär. Jag har varit sjuk och missbrukare. I ett helt år satt jag i rullstol eftersom jag fått bristningar i hjärnan. Jag hade migrän. Lungorna pajade. Dessutom har jag slagit sönder knäet.
-- Jag har varit uteliggare och hemlös, riktigt nere i skiten. Jag har suttit på A-lagsbänken i 20 år och i fängelse. Men jag har aldrig tappat hoppet.
Hur kommer det sig?
-- En får inte ge upp, inte sitta och tycka synd om sig själv. Man kan inte hjälpa någon annan att sluta supa. Du måste ta dig själv i kragen.
Och cyklingen?
-- Jag började år 2000 och nu har jag kört 370 mil på mountainbike. Jag har varit på Omberg och tränat i backarna. En sommar cyklade jag 300 mil, till Orsa finnmark.
-- På kvällen innan jag startade i Vätternrundan cyklade jag 15 mil. Jag brukar cykla till Ormaryd mellan Eksjö och Nässjö. Där har jag bekanta. Det är 17 mil fram och tillbaka.
-- Nu har jag köpt en racer och beställt en långfärdscykel hos en cykelhandlare i Motala. Jag har fått för mig att jag ska cykla till Nordkap. Man blir så bra i själen av cykling.
Har du familj?
-- Jag har varit gift två gånger men jag har inga barn. Jag föddes i Vadstena och jag har bott i Motala och jobbat på Motala Verkstad. Mina syskon har jag ingen kontakt med. Jag brukar säga vad jag tycker och går inte bakom ryggen på någon.
-- Men jag känner mig isolerad. Det är tur att jag har cykelklubben i Ödeshög, annars skulle jag bli tokig.
Hur ska du fira födelsedagen?
-- I januari sticker jag till Nordkap. Det är svårt att få tag i någon som vill åka med. Men man får kompisar när man åker cykel. Man träffar så mycket trevligt folk. Det är ett himmelrike att cykla.