Sista dan på jobbet jag undrar hur många artiklar under den rubriken jag gjort under mina över 40 år som reporter.
Den definitivt sista sitter jag och skriver just nu. Och den handlar om mig själv.
För efter mer än fyra decennier som tidningsmurvel är det dags att ta adjö av tidningsbranschens konsonanter och vokaler, inskjutna satser och bisatser. Åtminstone som fast anställd, borde man kanske tillägga.
Under de här åren har jag åstadkommit sisådär 20 000 artiklar. Skulle man lägga dem efter varandra, skulle de räcka hur långt som helst.
1) Vad ska du göra sedan? 2) Känns det inte konstigt? 3) Kommer du att sakna jobbet?
Det här är frågor som jag hört allt som oftast den senaste tiden. Låt mig därför en gång för alla ge raka besked:
1) Jag skall köpa en hund, det har jag önskat i över 40 år. Jag skall ägna rejäl tid åt att fortsätta regissera Vilda Hildas Revy. Jag skall skriva åtminstone två böcker -- en barnbok och en detektivroman med verklighetsanknytning. Jag skall ge mig ut i världen. Och blir det någon tid över, tar jag en tur på golfbanan.
2) Hur det verkligen känns att bli pensionär, vet jag ännu inte -- det visar sig väl så småningom.
3) Jo, jag kommer nog att sakna den dagliga rutinen på en tidningsredaktion. Men det får jag försöka överleva.
Att jag över huvud taget halkade in på den här banan, har jag magister Ydén i Nässjö att tacka för. Vad han hette i förnamn har jag glömt, det har man rätt att göra i min ålder.
Ett par veckor innan jag tog min examen vid läroverket i Nässjö, kallade Ydén in mig till ett personligt samtal.
"Och vad tänker Björnstedt göra nu", var frågan.
"Vet inte", svarade jag.
"Björnstedt är ett ganska hopplöst fall. Men du skulle säkert bli en bra journalist. Jag har pratat med redaktör Thure Rosén på Smålands Folkblad. Du börjar om en månad." Sa Ydén.
Jag har tackat svenskläraren åtskilliga gånger för hans omtanke att ge mig en spark in i arbetslivet. Och jag har inte för en sekund ångrat att jag anammade erbjudandet.
Som finnig och tanig journalistvolontär med 425 kronor i månaden gjorde jag mitt första riktiga scoop redan efter ett par veckor. En intervju med en viss Ingrid Goude, som blev trea i skönhetstävlingen Miss Universum 1956. Gud, vad stolt jag var.
Sedan dess har jag intervjuat de mest skilda personer, från USA:s förre utrikesminister Caspar Weinberger till Motalas nestor inom musikens värld, Karl-Gösta Lundgren.
Utbildning och arbetsgivare har växlat -- Poppius journalistskola, jobb på The Associated Press (AP), United Press International (UPI) i Stockholm, Länstidningen i Östersund, Tidningen Härjedalen i Sveg, Motala Tidning (i två omgångar), Norra Skåne i Hässleholm. Och så, slutligen, 20 år på Corren. Dessemellan hann jag också med att starta en annonstidning i Mjölby, Kommun-Kuriren, föregångare till Söndags-Kuriren.
Men nu är det slut! Nu har ni sett signaturen "Sten-Åke Björnstedt" för sista gången som fast anställd. Nu går han ut i världen, drar in en massa tidig vårluft i näsborrarna och inleder en ny period av livet.
Jag har redan bestämt mig hur jag skall börja mitt nya liv.
Nämligen med att sjunka ner i min favoritfåtölj, slänga upp benen på glasbordet och hälla upp en Famous Grouse!