Olof Ottosson är en levande legend i Motalas politiska liv. Kommunisten som på lokalplanet flyttade fram dåvarande vpk:s positioner med flera mandat i kommunfullmäktige. Men som efter några års utlandstjänst plötsligt inte längre var önskvärd i partiet. Som tog revansch genom att öppna "eget" och vars nya parti Alternativ kommun i ett slag raserade vpk:s tidigare framgångar.
Olof Ottosson, en stridens man. När han berättar om sitt liv slutar de flesta episoder med att han blir osams med någon, anses "obekväm" eller blir utsatt för provokationer.
I det kommunala bombarderade han länsstyrelse och kammarrätt med överklaganden av beslut som gått honom emot.
-- Rent privat var det förstås oerhört tjatigt och tröttsamt. Men jag har allt velat få folk att stanna upp och se det jag ser, säger han i en reflektion decennier senare.
Olof Ottosson föddes i ett typ-iskt arbetarhem. Han växte upp i Göteborg där pappan jagade det ena påhugget efter det andra.
-- Mitt liv var politiskt redan från början. Jag lärde mig läsa som femåring och följde med min bror till skolan. Till slut blev jag inskriven i förtid. Lärarinnan sa: "Han är ju ändå alltid här." Men när jag ville fortsätta att läsa efter folkskolan sa pappa ifrån. Fördelningen i över- och underklass stod då fullständigt klar för mig.
Men det hade hunnit bli 1930-tal, depression och massarbetslöshet. Det fanns inga jobb att få förutom enklare springpojkssysslor.
Göteborgs allmänna hjälpförening såg till att han hamnade på folkhögskola i Sigtuna. Detta ledde så småningom till stud-entexamen som privatist på den naturvetenskapligt inriktade reallinjen.
Olof Ottosson påbörjade sedan studier i kemi på Stockholms högskola. Men militärtjänsten kom emellan vilket snart gav ett jobb på Försvarets forskningsanstalt. Därefter blev det LM Ericsson och Luxor i Motala. Luxor hade intresserat sig för en resegrammofon som Olof Ottosson på lediga stunder funderat ut och på det följde konstruktörsjobb på Motalaföretaget.
Han hade dock så långt i yrkeslivet, som antytts, inte varit den mest foglige arbetstagare. Det skar sig också på Luxor sedan Ottosson känt sig lurad på patenträttigheter.
-- I det läget hade jag bara erfarenheter som studiecirkelled-are att falla tillbaka på, så jag kunde ju alltid rycka in som lärare i kemi och matte.
Via en omväg om Katrineholm hamnade Olof Ottosson som lärare på läroverket, sedermera Zederslundsskolan. Där stannade han fram till sin pension med undantag för några år i 70-talets början då hade jobbade i DDR för den östtyska radions svenskspråkiga sändningar.
Det var efter hemkomsten från DDR som han befann sig utsparkad från vpk:s lista till kommunvalet.
-- Det hette senare att jag i stället blivit tillfrågad att stå på det nybildade Alternativ kommuns lista. Men det var naturligtvis jag själv som legat bakom utbrytningen och formulerat det nya partiprogrammet, skrattar han i dag.
Olof Ottosson går inte längre ut. Han vågar inte för hjärtats skull. Många tror att han inte lever längre. Men i lägenheten i Gamla stan går han runt bland sina böcker, lagar sin mat själv och väntar på att hemtjänsten ska komma med de varor han beställt.
På ett av borden i vardagsrummet ligger boktitlar som "Socialismens idé", "Männi-skans framtid" och "Välfärdskrisen". På en uppslagen tidningssida lyser rubriken på en debattartikel, "EU:s attack på fackföreningarna". Text-tv står på så att han kan följa börsutvecklingen.
-- Ser du, det är grejer på gång. Det är bara den så kallade informationstekniken som ökar. Det är sista rycket. Människan har redan allt den behöver. Dataföretagen försöker nu desperat med porr och spel för barnen. Högerpartiernas politik skapar ingen tillväxt.
-- Storföretagen gör folk här hemma arbetslösa när jobben måste flytta utomlands för att tillverkningspriserna ska bli läg-re. Sedan tas varorna hem för försäljning, men ingen har längre råd att köpa. Inte bara jobben utan också köpkraften har exporterats, lyder Olof Ottossons analys.
Det är med blandade känslor han ser på sitt åldrande. Han gläds åt att ha huvudet i behåll och att tidiga minnen framstår som glasklara.
-- Men om man önskar att man vore 18 år igen, är inte tillvaron lika rolig.
Kommunalpolitiken har han slutat följa sedan Alternativ kommuns upplösning under 80-talet. Han vet att socialdemokraterna styr och att "chefen" heter Johan Andersson. Men inte så mycket mer.
-- Det kommunala är inte intressant, utan det övergripande förhållandet mellan under- och överklass. Jag behöver leva tio år till - då har jag funderat ut den perfekta fördelningspolitiken. Tillbaka till Marx? Ja, förmodligen. Men Das Kapital måste skrivas om lite.
Du har själv hunnit bli ganska lik Marx?
-- Ja, lite, ler Olof Ottosson.
Till sist: Vad hände med din bil, tjeckiska Tatraplan av 1951 års modell?
-- Jag sålde den billigt till några killar i Mjölby. Mitt val av bil hade inget med politik att göra. Jag föll för de fulländade formerna.
Olof Ottosson har varit gift tre gånger och har fyra barn och nio barnbarn. Födelsedagen firas på lördag med släkten hemma hos ett av barnen.