Den ena dagen är inte den andra lik -- det är det som är tjusningen, säger Linda Upman som precis gjort sitt första halv-år som polis i Motala.
-- Jag har alltid velat bli polis. När jag var liten tyckte jag att det verkade spännande och det är det verkligen. Jag vet aldrig vad som kommer att hända under dagen när jag går till jobbet.
Linda Upman tar emot i träningskläder. Hon har var varit på gymmet och håller på att göra i ordning frukost bestående av fruktsallad och filmjölk. Mellan blommorna i köksfönstret står en liten polisbil parkerad.
-- Jag tycker om när det händer saker och vill ha ett fysiskt aktivt yrke. Dess-utom är jag nyfiken och tycker jag om att jobba ute med folk. Om man är sådan så tror jag att polisyrket ligger nära till hands.
Linda berättar att hon fick söka in till polishögskolan tre gånger innan hon blev antagen. Konkurrensen var stenhård. När hon kom in var det 6 000 personer som sökte till de 300 platserna.
-- Det är en kamp och det gäller att inte ge sig. Sen måste man nog ha en stor portion tur också för att komma in. Anledningen till att jag blev antagen var bland annat att de ansåg att jag har civilkurage och är mentalt stark.
Linda har läst till polis i Stockholm. I höstas gjorde hon praktik i Linköping och i Motala. I mitten av december blev hon anställd som ordningspolis i Motala.
-- Det är precis som jag föreställde mig, fast större. För varje stor händelse jag får vara med om kommer jag närmare mig själv och lär mig vad för slags människa jag är i olika situationer.
-- Sen finns det förstås dagar då jag känner mig totalt värdelös. Det är så frustrerande att inte kunna allting på en gång -- men polis är ju ett yrke där lär sig av erfarenhet.
Lindas arbetsdagar är fulla av utryckningar. Det kan röra sig om allt från slagsmål på stan, lägenhetsbråk och trafikolyckor till vilt-olyckor och dödsfall.
-- I början var det jobbigt eftersom jag tyckte så synd om alla, men jag lär mig successivt. Jag står starkt fast vid att man ska respektera alla människor som individer, även om man inte alltid kan respektera deras handlingar -- den inställningen hoppas jag på att alltid få behålla.
Är du rädd någon gång när du jobbar?
-- Nej. Jag känner mig alltid trygg när jag arbetar med mina kollegor. Rädslan kommer i stället efteråt när man sitter och pratar igenom situationer. Då börjar man tänka och inser hur illa saker och ting kunde ha gått.
Linda upman