âJag tror jag har en livsuppgift. Att nĂ€r mĂ€nniskor ser hur mycket jag har sĂ„ kan de inte tycka synd om sig sjĂ€lva eller klaga till mig. Men det gör de visst Ă€ndĂ„â, sĂ€ger Christer och skrattar.
Flygpojke, cykelbud, tÀvlingsskytt, sjöman och pappa. Listan kan göras lÄng pÄ allt som Christer Hankvist, i dag 67 Är, Àr och har varit.
Nu Àr hans dagar rÀknade.
För Ätta Är sedan drabbades han av njurcancer. Nu har han bara en njure kvar.
Med det som har gjort Christer sjukast Àr skadorna frÄn de olyckor som han har rÄkat ut för. Det har lett till MS-liknande problem. Han lider Àven av hjÀrtflimmer.
Han har bott större delen av sitt liv i Mellanöstern, varit gift tre gÄnger, fÄtt tvÄ söner och upplevt Ätskilliga Àventyr. Christers liv skulle utan problem kunna fylla en bok.
â Man kan tro att jag har levt tre liv, men jag har fĂ„tt chansen att leva ett rikt liv. Det Ă€r dĂ€rför jag Ă€r sĂ„ nöjd trots att jag ligger hĂ€r.
MÄnga hÀndelser har utmanat Christer och format den inre styrka han har i dag. NÀr han var liten och pÄ besök hos sin farmor hittade han en kopp i fönstret. Omedveten om vad som var i koppen drack han innehÄllet. Det visade sig vara svavelsyra som var till för att undvika kondens pÄ glasen. Svavelsyran skadade hela Christers hals och som följd av detta började han stamma.
â NĂ€r man stammar som liten blir det lĂ€tt mobbning. De tuffa grabbarna började ge sig pĂ„ mig, men jag slog till dem och dĂ„ slutade det. Jag hade en kompis som hette Heding. SĂ„ de sa Heding och HĂ„rding.
Christer berÀttar att detta gjorde honom stark.
â Jag accepterade inte mobbningen. Man mĂ„ste ha ett visst psyke.
Ett portrÀtt till sönerna.
NĂ€r Christer var Ă„tta Ă„r gick han i söndagsskola. Ăven om han inte var religiös ville han gĂ„ dĂ€r, det var berĂ€ttelserna som intresserade honom.
â Jag fick en bok av min lĂ€rare, Pia i Jerusalem. Den gjorde att jag fick upp ögonen för Mellanöstern. De flesta ville till Amerika, men jag ville till Mellanöstern.
Redan som liten arbetade Christer. NÀr han var 13 Är gick han och hans kompis med i Flygpojkarna som höll till ute pÄ F13.
â Det byggde pĂ„ att frivilliga ungdomar hjĂ€lpte försvaret. Vi fick ledigt frĂ„n skolan och fick rapportera in flyg till försvaret.
âJag tror pĂ„ ödet, men att man vĂ€ljer sina vĂ€gar sjĂ€lvâ, sĂ€ger Christer.
Efter grundskolan tog Christer vÀrvning i Karlskrona, men hoppade senare av. Han ville ivÀg och kontaktade Sjömansförmedlingen.
â Jag följde med tankfartygen som lĂ€ttmatros. Jag fick grĂ€va olja och krypa ner i oljetankar utan skydd.
NÀr Christer var 16 Är befann han sig pÄ ett fartyg utanför Bombay. DÄ skedde en olycka.
â Jag var inne i pumphuset och stod utanför skyddsreglingen och jobbade. DĂ„ hörde jag hur en italienare ropade till mig, jag tog ett steg bakĂ„t och föll fritt. Jag föll fyra vĂ„ningar och ramlade ner i tjockolja och blev medvetslös.
Christer Hankvist vilar med en hund frÄn hemtjÀnsten.
NÀr Christer vaknade lÄg han pÄ dÀck med köttsÄr och ont i huvudet.
â De kollade av skadorna sedan var det bara att fortsĂ€tta jobba igen. Det Ă€r tur att jag Ă€r tjockskallig.
Fartyget stötte pÄ flera utmaningar.
â Det var storm i 56 dygn. En dag kom en jĂ€ttevĂ„g pĂ„ tio meter nĂ€r jag var ute pĂ„ dĂ€ck. Det var som en tsunami. Som tur var lyckades jag lĂ„sa fast mig.
âJag Ă€lskar att leva, jag Ă€lskar nĂ€r solen gĂ„r uppâ, sĂ€ger Christer.
NÀr Christer var 19 Är befann han sig i Norrköping, han hade varit hemma i ett Är. PÄ vÄrkanten köpte han en motorcykel. En morgon var Christer och fikade hos en tjejkompis.
VÀl ute pÄ vÀgen igen skedde det som inte fick hÀnda. Han befann sig pÄ Södra Promenaden nÀr han började gasa pÄ. Utanför Gamla tennishallen dök en Àldre man upp pÄ moped och korsar vÀgen för Christer.
â Jag kastades av min motorcykel och flög mot ett trĂ€d, drog av kroppspulsĂ„dern och en pungkula. Armen krossades. Styret gick in i magen och drog sönder min urinblĂ„sa. Jag fick nervskador i ryggen och hela bĂ€ckenet krossades i 43 delar. Sedan försvann en bit av min svanskota.
PÄ vÀg till toaletten.
Christer hamnade i koma i tre och en halv mÄnad. DÀrefter var han medvetslös i flera veckor.
â Solen sken mellan trĂ€den. Det var högsommar. Jag befann mig i en slottspark. Det fanns en liten damm med en halvö med ett monument. Vad jag minns har jag aldrig varit dĂ€r. Detta Ă€r det första som min hjĂ€rna uppfattar, kanske lyste solen in mellan persiennerna.
NĂ€r Christer till slut vaknade började han kĂ€nna pĂ„ sin kropp â vad fanns kvar och vad fanns inte kvar.
â Jag vaknade upp lĂ„nghĂ„rig och smal. Det var bandage överallt. Jag lĂ„g fortfarande i respirator och kunde inte prata.
Christers dagar tillbringas i sÀngen och pÄ toaletten.
De grava skadorna gjorde att det tog lÄng tid för Christer att komma tillbaka.
â Jag bodde pĂ„ sjukhuset i fem Ă„r. Jag slutade rĂ€kna efter 67 operationer. Men personalen var helt fantastisk. De tog sina fikaraster hos mig. PĂ„ den tiden hörde man skratt i korridorerna. Det gör man inte lĂ€ngre.
Efter Ären pÄ sjukhuset tog Christer sig sakta tillbaka. Olyckan gjorde att Christer hade blivit 75 procent rörelsehindrad. Han hade blivit lam i över- och underbenen och stelopererad i högerarm 90 grader. Under fem Ärs tid lÀckte det frÄn magen.
Christer hade ingen urinblÄsa lÀngre, men med Ären fick han en ny som lÀkarna tillverkade av tjocktarmen. Som följd av olyckan fick Christer Àven droppfot i bÀgge fötterna. De första Ären efter tiden pÄ sjukhuset handlade framför allt om att fÄ ett socialt liv igen.
â Jag var ute rĂ€tt mycket och umgicks med folk pĂ„ Palace. Jag gick dĂ„ pĂ„ kryckor, men trots det var det ingen som upplevde mig som handikappad. Det har ingen nĂ„gonsin gjort, det har aldrig varit ett hinder.
Christer tar aldrig smÀrtstillande, men en whisky Àr okej.
Trots Christers förutsÀttningar efter olyckan har mycket varit möjligt tack vare den vÄrd som Christer har fÄtt. För att ge tillbaka till sjukvÄrden har han beslutat sig för att donera sin kropp till Karolinska Institutet i syfte att bidra till deras forskning och utbildning.
â Min lĂ€kare trodde att jag skulle dö 30 gĂ„nger. Det jag Ă€r mest imponerad över Ă€r att de har hĂ„llit mig vid liv. LĂ€karskapen har gjort sĂ„ mycket för mig. Det hĂ€r Ă€r det minsta jag kan göra.
Slangarna spolas rena.
Ăven om Christer har upplevt mycket finns det en dröm som inte har blivit uppfylld.
â Jag har gjort allt jag har kunnat, men en dröm förstördes. Jag hade velat ta den transsibiriska jĂ€rnvĂ€gen till Shanghai, dĂ€refter en bĂ„t över till Australien och sedan över till USA. Att göra ett varv runt jorden. Den resan har jag kvar.
NÀr han fÄr frÄgan om han tror pÄ ett liv efter detta sÄ funderar han en stund och svarar:
â Om den dĂ€r parken finns sĂ„ Ă€r det vĂ€ldigt vackert.