-- Jag ångrar inget av av mina äktenskap även om det varit jobbigt ibland. Jag har aldrig varit i närheten av att bli bitter eftersom jag inte tvivlar på den stora kärleken.
Hon har sju barn tillsammans med tre av männen och skulle om det varit möjligt skaffat fler barn tillsammans med sin nya man.
--Kärlek vill barn , säger hon och citerar Anna Wahlgren.
Jag träffar Mariana strax utanför Ödeshög. Bara två dagar tidigare har familjen flyttat dit från Norrköping. Ändå verkar det vara ordning och reda i huset. Utanför huset, i kohagen rinner en bäck. Hela miljön känns idyllisk. Bakom fasaden är Marianas liv långt från en idyll.
-- Första gången jag gifte mig var jag 19 år. Jag var som andra flickor i den åldern, fullkomligt övertygad om att man, hem och barn var den ultimata lyckan.
1976 föddes första sonen och året därpå en flicka. 1978 var Mariana gravid igen.
-- Det blev väl lite för mycket för fadern som inte var äldre än jag. En dag sa han plötsligt att han träffat en annan och ville skiljas. Det var en chock, där stod jag 22 år, två barn och ett tredje i magen och hela mitt liv hade havererat.
Den första skilsmässan var svårast, förklarar hon. Alla hennes drömmar om sitt äktenskap försvann på en sekund. Hon tog barnen med sig till sina föräldrar.
-- Jag satt där i ett rum väntade på att min dotter skulle födas och visste att jag var tvungen att ta tag i situationen. När den lilla var sex månader började jag studera. Jag var ju tvungen att ha en utbildning och så småningom ett jobb som jag kunde försörja mig på. I sex år levde hon tillsammans med barn men utan man. Hon fick så småningom jobb i receptionen på ett hotell. En av gästerna blev passionerat förälskad i Mariana. De gifte sig och 1985 fick de en son tillsammans.
-- Det visade sig så småningom att han var en modern Raskenstam och han försvann ganska raskt ur mitt liv.
Tre år senare gifte hon sig igen. Äktenskapet varade i nästan elva år och makarna fick en son och två döttrar.
Familjen bodde utanför Norrköping och levde ett harmoniskt liv ända till en dag sommaren 1999.
-- En passion svepte in i mitt liv och slet med mig. Jag kunde omöjligt stanna hos min tredje man. Jag gifte mig för fjärde gången år 2000.
Äktenskapet blev långt ifrån lyckligt. Mannen misshandlade Mariana både fysikt och psykiskt och efter ett mordförsök hamnade han i fängelse.
Mariana som under åren utbildat sig till terapeut funderar fortfarande på hur det blev som det blev.
-- Jag har ju mött misshandlade kvinnor i mitt arbete och kunde inte tänka mig att jag skulle bli en av dem. Jag kan inte begripa hur jag kunde tillåta honom att systematiskt bryta ner mig.
I efterdyningarna av det fjärde äktenskapet träffade hon sin nuvarande make. De träffades i mars och samma år i juni gifte de sig. Den här gången, menar Mariana, är det rätt man.
Du gifter dig så snabbt när du träffat någon. Varför kan du inte vänta?
--Jag är en snabb människa. Jag gör allt snabb. Jag tycker att om man går in i ett förhållande och verkligen menar allvar ska man gifta sig. Då måste båda parterna ge upp sin självständighet och man är i förhållandet på samma vilkor.
Marianas föräldrar och övrig släkt som aldrig har skiljt sig har haft svårt att förstå varför hon alltid måste gifta sig, men har respekterat hennes livsval. Det har även barnen, menar Mariana.
-- Om jag hade stannat kvar i ett dåligt äktenskap hade jag inte blivit en bra mamma. Jag hoppas istället ha lärt mina barn att man har rätt att vara lycklig och att man själv måste ta ansvar för sitt liv.
Är det inte mer ansvarsfullt att stanna kvar i en relation och arbeta sig igenom de problem man har?
--Det behöver det inte vara. Det krävs mer mod att bryta upp och gå vidare mot något okänt än att stanna kvar i en relation.
--Det är något lutherskt över att man ska hålla ihop och lida sig igenom massor med tråkigheter. Kyrkan har hängt upp sig på det där med lidandet. Jag tror på Gud men kärleken står i centrum. Utan den kan vi inte leva.
Vad skulle du vilja ge för råd till ett par som ska gifta sig?
-- Man måste gå in i äktenskapet i tron att det är för resten av livet men om det visar sig vara fel får man inte vara rädd att lämna det för att gå vidare. Man kan aldrig gardera sig mot livet, men å andra sidan vem vill stå utanför och se på.
-- Det skulle aldrig falla mig in att cyniskt säga att det inte kommer att hålla. Jag tror nämligen att andra människor kan ha tur och lyckas vid första försöket men mig tog det några män att hitta hem.