Fredrik Lennman
Efter 19 år som komminister i Häger-stads, Kättilstads och Oppeby församlingar i Kinda gick Fredrik Lennman nya vägar. I morgon fyller han 50 år.
Han blev kyrkoherde i Rystads kyrkliga samfällighet norr om Linköping. Att flytta från gården Lillvalla i Kättilstad utanför Rimforsa var det däremot aldrig tal om. Nu är han sen ett par år pendlande präst med långa arbetsdagar.
-- I gengäld är jag ledig varje helg. Som försam-lingspräst var jag alltid tillgänglig och predikade så gott som varje söndag.
Det växer aprikoser vid huset där Fredrik bor med hustru Britt-Marie och sex barn. Och inte nog med det. En kiwi-buske frodas alldeles intill och på andra sidan husentrén ett persikoträd.
Fast i år blir det tyvärr dåligt med frukt, säger han och beskriver lustfyllt smaken av persikor från eget träd.
En stor prunkande trädgård -- en Edens lustgård à la Kättilstad -- och en livsstil som också inbegriper delvis självförsörjning. Man odlar grönsaker, äger skog, har tackor och lamm, grisar, hund och katt. Och höns -- förutsättningen för Britt-Maries försäljning av krav-ägg.
Att kunna bo och leva som de gör sätter Norrköpingsfödde Fredrik högt värde på.
-- Jag älskar lantlivet och att följa årstiderna. Vår- arbetet med att sätta frö, rensa ogräs och sen skörda, och om hösten när man saftar och syltar och slaktar. Och jobbar med skogen.
Jodå, kyrkoherden hinner med både familj och praktiskt lantarbete. Fast, inte i samma omfattning som Britt-Marie, som när det gäller att hålla farten uppe faktiskt har en världsmästartitel i gång (1978 i Norge) att falla tillbaks på.
På Fredriks arbetsplats i Linghem handlar det om personalarbete med 30 anställda i sju församlingar. Att känna till lagar och för-ordningar, vara bra på att organisera och lösa konflikter. Inte själv predika, mer än undantagsvis, men inspirera.
-- Jag är väldigt glad över att ha varit präst på det gamla sättet. Jag kände nästan alla. Nu är jag mer anonym. Så är det ofta numera. Präster bor inte längre där de arbetar.
Men han trivs med att vara arbetsledare.
-- Jag har en bra personal och dessutom förtroendevalda som stöttar mig så att jag ska få tid att vara kyrkoherde.
Hur blir man en bra chef?
-- Det är inget man föds till, säger Fredrik, man lär sig.
Han tillägger att utbildningen till reservofficer på I4 i Linköping och sex månaders delat chefskap för en FN-pluton på Cypern varit till stor hjälp. Att ta ansvar och fatta beslut. Och inte minst, att prioritera.
Fredrik Lennman läste teologi i Lund och prästvigdes 1980 i Linköping av Martin Lönnebo. Sen dess har otaliga predikningar skrivits och även om han memorerar, så är det viktigt att ha ett färdigt manus.
-- Det händer ju att man kommer av sig. Och alltid är det nån som kommer ihåg just den gången.
Flera människor är och har varit betydelsefulla genom åren. Som den där prästen vars förhållningssätt Fredrik framhåller:
-- Han pratade aldrig illa om någon och berättade aldrig om sina hembesök. Han handlade i det tysta. Svårt att följa nu när alla vill synas. Men ändå ett ideal.
Klippan är annars hustrun Britt-Marie. Samtalspartner, stöttare och den som har gjort livet på landet möjligt.
-- Ja, vi är lyckligt lottade som får leva så här.