Joaquin Balaguer, sju gånger president i Dominikanska republiken, avled av en hjärtattack på söndagen, 95 år gammal.
Den sittande presidenten Hipolito Mejia utlyste tre dagars landssorg.
Balaguer föddes 1906 och hade en nyckelroll i diktatorn Rafael Trujillos regim, som styrde den karibiska nationen mellan 1930 och 1961, då Trujillo mördades. Balaguer hade året före utnämnts till diktatorns tronarvinge.
Balaguer skrev i sin självbiografi att han såg som sin livsuppgift att föra sitt fattiga hemland mot demokrati.
Efter en tids politisk turbulens i landet levde Balaguer i exil åren 1962 till 1965, då han återvände i samband med att USA på kalla kriget-manér ockuperade Dominikanska republiken för att slå ned ett uppror till stöd för Balaguers rival, vänsterledaren Juan Bosch.
1966 återtog Balaguer makten och styrde med auktoritära, ofta brutala metoder. Han behöll presidentmakten ända till 1996, med undantag av åren 1978--86. Såväl internationella valobservatörer som den politiska oppositionen anklagade honom för att bli omvald genom att fuska.
Balaguer blev också känd för kostsamma statliga byggprojekt som gjorde föga nytta samtidigt som dominikanerna levde med stor arbetslöshet, fattigdom och ständiga strömavbrott.
Även sedan han lämnat presidentämbetet 1996 hade Balaguer stort inflytande på politiken.