Resurspoolen jobbar ideellt med att minska ensamheten i samhället och har funnits sedan 1994.

– Vi har många ofrivilligt ensamma i kommunen. Det kan vara människor som bor i eget boende eller på ett vårdboende och vi vill ge dem en guldkant i tillvaron, säger Siv Nordqvist.

Det kan handla om allt ifrån att dricka kaffe och prata en stund till att följa med på ishockey eller teater. Vissa kan behöva hjälp med praktiska saker som att ta sig till frissan eller till ett sjukhusbesök.

Artikelbild

– Vi har över hundra fantastiska volontärer och vi gjorde tillsammans 18 000 frivilliga timmar i kommunen förra året.

Siv jobbar bland annat med att koppla ihop den som sökt hjälp med en volontär och försöker matcha så att deras intressen ska vara liknande. Efter det följer hon med på ett första hembesök. Vad de sen väljer att göra tillsammans är helt upp till dem själva.

– De som blir volontärer är människor som vill tillföra samhället något. De bestämmer själva hur mycket och med vad de vill hjälpa till.

Siv berättar att hon ofta är i kontakt med tacksamma barn som på grund av att de bor på annan ort inte kan träffa sina äldre föräldrar så mycket som de skulle vilja.

– Många lever med konstant dåligt samvete. Anhöriga får ofta en väldigt fin kontakt med volontären. Jag hade ett samtal häromdagen med en dotter som bodde i Kanada som var överlycklig att vi finns och känner en trygghet med oss.

Enskilda besök är långt ifrån det enda som Resurspoolen ägnar sig åt. På flera servicehus runt om i Linköping ordnar föreningen musikunderhållning och fika till självkostnadspris. På Stadsbiblioteket och på två servicehus har de högläsning för vuxna.

– Ingen bestämmer vad volontärerna gör utan de kan göra det de själva är intresserade av. Några har startat snickeriverksamhet, vi har en stor bridgegrupp och ett stick-kafé för invandrarkvinnor som har svårt att komma in i samhället och behöver lära sig svenska. Det finns hur mycket idéer som helst. En grupp volontärer har ett projekt där de skjutsar runt äldre med hjälp av elcyklar som har en rullstol monterad framtill på cykeln. Några gamla hade som önskemål att titta på hur barn leker idag. Då trampade de till ett lekland och blev inbjudna att komma in.

Precis som de flesta andra som är aktiva i Resurspoolen är Siv Nordqvist pensionär. Hon har varit ordförande de senaste tio åren och lägger mycket tid i föreningen både administrativt och i verksamheten. Föreningen får ekonomiskt stöd från Linköpings kommun och har ett kontor på Stadsbiblioteket. Det finns ett intresse utanför Linköping för hur Resurspoolen jobbar och de har presenterat verksamheten för flera kommuner, Region Östergötland och olika föreningar.

Sivs eget engagemang och människosyn bottnar i hennes barndom. Hon växte upp tillsammans med sin bror och familjens fosterbarn.

– Det var alltid självklart för mina föräldrar att alla barnen var lika mycket värda och de behandlade oss på samma sätt. Hade jag inte fått synsättet hemifrån att man ska ta hand om varandra och att vi alla har samma värde hade jag nog inte jobbat i föreningen idag.

I år har Resurspoolen tillsammans med Svenska kyrkan, Stångåstaden och vårdcentralen i Johannelund startat ett nytt ensamhetsprojekt. Det går ut på att man skapar en grupp med ensamma äldre personer.

– Vi träffas var fjortonde dag och dricker kaffe och umgås. Gruppen har blivit mycket sammansvetsad och vi är väldigt öppna med varandra och pratar om allt. Vi har gjort utflykter tillsammans och gemenskapen betyder mycket för deltagarna. Vi kommer försöka bilda fler sådana här grupper, i fler stadsdelar.

Siv hoppas att Resurspoolen i framtiden fortsätter att utvecklas med nya bra idéer och att de ska hitta ännu fler mötesplatser.

– Och vi söker fler volontärer för behovet är stort.