Skådespelaren Per Oscarsson fyller 75 år, men är aktuell också av ett annat skäl. I dagarna har han hörts som vittne i rättegången om upphovsrätten till den 22 år gamla filmen "Sverige åt svenskarna". En historisk kostymkomedi som mönstrade ett hundratal artist- och skådespelarnamn men dessvärre blev en flopp. Detta trots födelsedagsprofilens lysande simultaninsats som regissör, medproducent och innehavare av fyra huvudroller.
Dom i målet kommer om ett par veckor. Då lär Per Oscarsson åter, som så många gånger förr, hamna i rubrikerna. Dessutom har han hunnit fylla 75 år.
Tiden går. Det känns som ljusår sedan han debuterade som en pubertetstrotsig Hamlet på Göteborgs stadsteater och geniförklarades på kuppen.
Till Göteborg kom Per Oscarsson från hem- och födelsestaden Stockholm där han växt upp i ett högborgerligt byggmästarhem. Mamman dog i cancer när Per var sex år. Med pappan hade han svårt att dra jämnt. Men han drog sig inte för att förfalska styvmors namnteckning för att 16 år ung söka in vid Dramaten och bli antagen året därpå.
Åren vid nationalscenen, där han var engagerad 1947--1953, och sedan i Göteborg 1953--1959, kantades av framgångsrika rolltolkningar av framför allt den klassiska dramatikens alla överspända, egensinniga ynglingar.
Fast störst blev förstås rubrikerna när gestaltaren visade prov på liknande karaktärsegenskaper även utanför scenen. Som den gången när han, medan Hamlet gick som bäst, gav sig ut på fotvandring till Oslo efter att ha lämnat en lapp efter sig i logen där det stod: "Om ni älskar mig -- sök mig inte."
Än större blev dock rabaldret när Oscarsson i sexualupplysningssyfte strippade ner till bara kalsingarna i "Hylands hörna" på annandag jul 1966. Oss veterligen den enda gång som nämnde Hyland tappat målföret i minst en halv minut.
Vid det laget hade Per Oscarsson för länge sedan lämnat institutionsteaterns trygga men tröttsamma rättning-i-ledet-krävande famn. Och i stället fört över några av sina största rollsuccéer till tv-teatern. Till exempel vettvillingen Andreas Blek af Nosen i Shakespeares "Trettondagsafton" som dök upp i rutan 1967 och fortfarande efterfrågas.
Han som bland mycket annat kallats Sveriges förste punkrebell och ende sanne anarkist. Och som mellan varven ägnat sig åt att födda upp broilers och biffkor hemma på gården, har visat sig besitta en otrolig arbetskapacitet. Sålunda har Per Oscarsson från debuten i "Örnungar" 1944, till den senaste julkalendern "Kaspar i Nudådalen", medverkat i 118 film- och tv-produktioner. Och blivit folkkär på kuppen.
Allra helst på senare år som polismästare Gustav Jörgensson från Strömstad. En rollgestalt som Per Oscarsson sagt sig gilla för att den är jordnära och resonerande och inte så neurotisk som hans tidigare Don Quijote-figurer. Detta är också en av anledningarna till att han numera alltid, innan han engagerar sig på annat håll, förhör sig hos regissören Arne Lifmark om möjligen någon ny omgång av den populära polisserien kan tänkas vara på gång.
-- Det är det inte. Men en idé finns på papper som fyller en Ica-kasse, berättar ovannämnde produktionsledare.
Arne Lifmark säger sig inte alls vara främmande för att aktivera innehållet i kassan om vissa praktiska problem, som införskaffandet av ett antal miljoner kronor, kan lösas:
-- Det vore förstås en härlig födelsedagspresent till Per. Sveriges genom tiderna bäste skådespelare, och som jag och många med mig älskar att arbeta med. Det är alltid lika underbart. Inte minst för att han är totalt oförutsägbar. Man vet aldrig åt vilket håll han ska lägga bollen. Men den går alltid i mål.
Det gör den säkert också i april när SVT:s dramaserie "Stora teatern" rullar igång i rutan. Den handlar om "Generalen", en avliden teaterchef, som spelad av Thomas Hellberg återvänder till sin gamla scen som vålnad och bland annat spökar för "Berra på vinden", som görs av Per Oscarsson.
-- Berra är en gammal ridåhalare som dragit sig undan världen på grund av ett missförstånd och en kärleksaffär. Och det var mycket roligt, måste jag säga. Jag överraskade mig själv skådespelarmässigt och det är alltid roligt när man kan göra det.
Sade Berras gestaltare i en intervju härförleden. Förhoppningsvis blir nästa uppgift en lika positiv upplevelse. Efter att ha lagt svavelosande Morfar i Nudådalen till handlingarna, är det nämligen nu dags för Oscarsson att ta sig an Orak-let i oljetråget. Ett andeväsen, snällt sådant, som spelar en avgörande roll för handlingen i nästa julkalender: "Dieselråttor och Sjömansmöss". Att inte också denna, den 119:e bollen, skulle hamna mitt i krysset finns ingen anledning att betvivla.