Därför kan inte Berit Gullberg se varför hon, som bara fyller 65, skulle upphöra med all yrkesverksamhet och i stället börja mata duvor.
- Det gör jag ju ändå när jag hinner.
Så länge man orkar och har en oerhörd arbetslust som låter sig förenas med stor erfarenhet finns det ingen anledning att sluta jobba. Men Berit förstår de människor som har tråkiga jobb, är utslitna, eller bara vill välja en annan sida av tillvaron.
- För dem kan ju pensioneringen komma som något underbart.
Mången tv-tittare minns henne säkert för den frejdiga fermitet med vilken hon utövade programledarskapet i "Gomorron Sverige " i mitten på 80-talet. Andra för att hennes böcker gett dem en läsupplevelse. Numera är Berit Gullberg teaterförläggare. En länk mellan scenen och pjäsförfattarna med uppgift att få de senares verk uppförda. En uppgift som i hennes fall blev resultatet av en slumpartad ingivelse.
- Några svenska dramatiker kände sig hemlösa och då tänkte jag att jag lika gärna kan hålla på med det som med någonting annat.
Sagt och gjort. 1993 drog hon igång Colombine. I dag det största teaterförlaget i Sverige och med en verksamhet som täcker större delen av klotet.
Starten, med arbetsrum hemma i våningen, var dock ganska blygsam:
- Jag hade inte ens en kopiator. Fick gå till posten och kopiera pjäsmanusen à två kronor sidan, minns Berit och skrattar.
Nuförtiden återfinns teaterförlaget Colombine och dess tre anställda i Stockholm. Förläggare Gullberg försäkrar att hon aldrig ångrat att hon tog detta sitt fjärde karriärsteg.
- Man möter författare, letar efter nya pjäser, knyter kontakter, man bevakar sina intressen. Det är kul och spännande hela tiden.
Strömmen av pjäsmanus hon får sig tillsända blir allt stridare. I regel läser Berit Gullberg sex, sju, pjäser och skriver fem till tio kontrakt i veckan med svenska men också många utländska scener.
- Det kan vara pjäser som sedan kommer upp i isländska radion, polsk television, någon teaterscen i Finland, Frankrike eller någon annanstans.
Exempelvis New York. Dit ska hon resa i juni tillsammans med världens kanske just nu mest spelade dramatiker - norrmannen Jon Fosse - vars pjäs "Natten sjunger sina sånger" ska sättas upp i den amerikanska teatermetropolen.
- Jag fick korn på Jon för tio år sedan. Då var det ingen som trodde på honom. Men en norsk dramaturg hade gett mig hans första pjäs "Någon kommer att komma". Jag kände genast att det här var något mycket ovanlig och väldigt berörande.
Det finns många unga, begåvade dramatiker som kommer stort nu. Cirka 15 av dem träffar hon regelbundet. Att få lära känna denna nya generation pjäsförfattare ser hon som en ynnest.
- Vi har blivit som en stor familj. Går och ser teater ihop eller träffar olika personer med teateranknytning och diskuterar politik, etik och den aktuella teatersituationen i Sverige. Det är oerhört stimulerande.
Detta hindrar dock inte att Berit Gullberg ibland längtar tillbaka till det egna skrivandet.
- Att skriva är ju ett sätt att ta reda på var man själv står. Det går knappast när man bara läser andra och reproducerar dem. Och ibland känns det som att jag skulle behöva ta reda på lite mer om mig själv. Fast det får väl vänta tills nästa karriärvända, säger den blivande icke-pensionären.
Födelsedagen ska firas på själva dagen, som är långfredagen, med de närmaste kompisarna som hon bjudit hem.
- Det är första gången jag fyller år på långfredagen. Det brukar ändå vara en sådan tråkig dag så jag tänkte varför inte slå två flugor i en smäll och liva upp den lite grann med ett piggt födelsedagskalas!