-- Vi har inte tid att resa bort. Vi får tillgång till huset den här veckan och har beslutat att stanna hemma och riva tapeter och knacka loss kakel i stället. Det ska bli jättekul! jublar den blivande 30-åringen.
I den mån det blir något födelsedagsfirande alls blir detta mycket enkelt och helt och hållet en familjeangelägenhet.
-- Det har varit så mycket andra festligheter de senaste månaderna med bröllop, baby och barndop att jag känner att jag saknar den rätta energin för att dra igång ett jätteparty också. Och när vi nu äntligen hittat vårt drömhus vill man ju gärna lägga ner den lilla fritid man har på att fixa till det, menar Charlotte Perrelli, född Nilsson, som försäkrar att hon inte haft någon känning av den beryktade 30-årskrisen.
-- Jag tycker att jag redan har hunnit med väldigt mycket i mitt liv. Och jag gör fortfarande hela tiden saker som jag stimuleras av och tycker om. Det är aldrig någon stiltje . . .
Fart, fläkt och en frejdighet har präglat praktiskt taget allt hon företagit sig hittills. Denna tidigt sångglada småländska bondtös, som växte upp på en arrendegård utanför Hovmantorp och debuterade som sex-åring med "Krokodilbarnens klagan" vid invigningen av ett lokalt köpcentrum.
Var 11 år när hon på eget initiativ ringde en sångpedagog. Och hade redan prövat på att sjunga opera när hon 13 år ung inledde en framgångsrik karriär som dansbandssångerska. Denna varade till i maj 1999 då en övertygande seger i Eurovisionsschlagerfinalen med låten "Take me to your heaven" ledde in på en inte mindre succéfylld bana som artist. Dock har schlagern på senare år fått stryka på foten för glammig discopop. Vilket inte minst det i somras utkomna och väl mottagna tredje soloalbumet -- "Gone too long " -- är ett bevis på.
-- Just nu är det plattan och det den står för som gäller och det känns jättebra. Men min styrka som artist är att jag är bred och det vill jag fortsätta vara, fastslår Charlotte.
Hon är utrustad med en ork som slår det mesta. En vecka mammaledigt unnade hon sig efter det att lille sonen Angelo kommit till världen den 8 januari år. Sedan följde programledarskapet för Melodifestivalen som hon fick mycket beröm för i likhet med den efterföljande uppgiften som programledare för talangjaktprogrammet "Super Trooper" i TV4.
Detta följdes sedan i somras av en turné med "Rhapsody in Rock" med nedslag på 38 ställen. Denna har i höst avlösts av en omfattande promotionrund-resa för nya plattan. Något som kommer att fortgå till november då en julkonsertturné som Charlotte genomför tillsammans med artistkollegorna Gladys del Pilar och Nanne Grönwall under samlingsnamnet "Christmas Girls" tar vid.
Mycket mer ledigt än de fem lediga dagar som var avsedda för den nu inställda Las Vegas-resan blir det inte före jul. Och knappast efter heller.Ett faktum som dock inte stör Charlotte Perrelli.
-- Det känns inte konstigt på något sätt för mig. Jag har alltid jobbat hårt. Det är bara så att det jag gör i dag blir mera uppmärksammat än när jag var 17 år och musiken blev mitt heltidsjobb.
Charlotte är dock inte säker på att hon skulle vara lika förnöjd om hon fick backa bandet och leva om sitt liv utan stöd av den musikalitet och sångförmåga hon begåvats med och som bestämt kursen hittills.
-- Kanske hade jag blivit politiker. Eller advokat. Det finns mycket som intresserar mig och som jag skulle kunna tänka mig att satsa på. Men enbart om jag inte hade haft en brinnande kärlek till musiken.
Hon har fått en förfrågan om hon kan tänka sig att ställa upp på nytt som programledare i en eventuell fortsättning på "Super Trooper" nästa år.
-- Det kan jag. Men vi får se. Förra året fick jag ett anbud att leda den engelska Melodifestivalen, fast det gick inte eftersom jag redan hade bundit upp mig för den svenska. Kanske får jag en ny chans av England i år . . .
Säger mamma Charlotte, som inte förväntar sig att någon av de eventuella födelsedagspresenter hon får ska överträffa den hon redan fick i januari:
-- Angelo! Han har fyra tänder nu, kryper, står och klättrar på möblerna och kommer att börja gå vilken dag som helst. Han är det bästa som hänt mig.