Han heter Gunnar Barbarotti. Är i 45-årsåldern och jobbar som kriminalinspektör i en mindre väst-svensk stad. Denna ligger ett stycke in i landet, cirka en timmes bilresa från Göteborg.
-- Det skulle kunna vara Borås, men det är det inte. Utan en fiktiv stad. En som jag har hittat på, understryker Håkan Nesser, skaparen av den likaledes påhittade Gunnar.
Att låta fantasin flöda ohämmat fritt är en skönlitterär författares privilegium. Något den före detta högstadieläraren i svenska och engelska framgångsrikt tagit fasta på sedan han som 38-åring fick Svenska deckarakademiens debutantverk för förstlingsverket "Det grovmaskiga nätet".
När Håkan Nesser i dagarna fyller 55 år har detta dock ingen som helst betydelse annat än som riktmärke för en fabulös författarkarriär. Som i år bland annat gör honom aktuell i samband med premiärerna på, respektive inspelningen av sammanlagt tre biofilmer, fyra tv-filmer och utgivningen av en ny bok som kommer i maj.
Den sistnämnda heter "Från doktor Klimskes horisont" och består av fem fristående berättelser. Thrillerartade men inga kriminalhistorier, påpekar författaren:
-- Om inte uttrycket existentiella thriller vore så uttjatat så skulle novellerna vara det.
Det har hänt mycket i Håkan Nessers liv sedan han för fem år sedan sov bort större delen av sin 50-årsdag efter en särdeles tröttsam flygresa till Peking. Bland annat har han sagt upp sig från lärarjobbet som han varit tjänstledig ifrån sedan 1998, gift om sig med läkaren Elke och satt definitivt punkt för sin hjälte i tio populära kriminalromaner -- Van Veeteren. I stället kommer nu den inledningsvis nämnde Gunnar Barbarotti.
Denne har fått sitt efternamn från sin italienske far och skiljer sig ganska rejält ifrån Van Veeteren. Inte bara för att han är 20 år yngre och bor i Sverige.
Håkan Nesser berättar:
-- Gunnar är ganska slarvig. Jag vet inte om man ens kan säga att han är en särskilt duktig polis. Han gnetar i alla fall på i sitt anletes svett. Men i likhet med så många andra män, har han bara hamnat någonstans och vet egentligen inte riktigt vad han har där att göra . . .
Det handlar dock inte om Håkan Nesser som i oerhört hög grad är medveten om vad han gör och varför han hamnat där han är. Eller?
-- Det är klart att alla Gunnars tankar måste passera genom mitt huvud först, så det kommer väl ut lite av mig också i boken. Men det är inget självporträtt.
Det är heller ingen polisroman. Gunnar är visserligen polis men spelar ingen huvudroll även om han finns med genom hela handlingen.
Det intressanta är i stället det som händer runt-omkring honom. Där den i Nesser-böckerna alltid närvarande Döden ingår som en nödvändig ingrediens för att få till den extra dimension av spänning som en kriminalroman måste ha, menar författaren.
När Gunnar Barbarotti någon gång nästa år presenterar sig för läsarna i bokform blir det förmodligen med namnet "Människa utan hund". En titel Håkan Nesser något kryptiskt förklarar med orden:
-- Det finns en bok i boken som heter så. Men det finns ingen hund med i boken.
Fast lite inspiration har förstås hämtats från det faktum att familjen Nesser utökats med en fyrbent, glatt skällande och svansviftande medlem vid namn Norton och av rasen rhodesian ridgeback.
I vilket fall är "Människa utan hund" vid det här laget historia för sin upphovsman, som är i full färd med andra omskrivningen av manuset för bok nummer två med kriminalinspektör Gunnar Barbarotti som bärare av handlingens röda tråd.
Det här med omskrivning förklaras av att Håkan Nesser alltid först skriver ett råmanus för hand på högersidorna i ett kollegieblock där de vänstra lämnas fria för ändringar.
Medan han fortfarande har en chans att dechiffrera sin handstil, som han betecknar som en korsning mellan hieroglyfer och det latinska alfabetet, överförs sedan manuset till datorn för slutbearbetning. Vilket betyder att det dragits genom omskrivningskvarnen fem, sex gånger innan det så småningom hamnar på bokhandelsdiskarna.
-- Då ska i alla fall alla stavfel vara rättade, påpekar exläraren tryggt.
Det kan bli en triologi med Gunnar Barbarotti. Just nu finns det dock inte utrymme för "en eventuell trea" i Håkan Nessers skalle eftersom "tvåan" tar all plats.
Annars finns det minst fem böcker kvar i den aldrig sinande idébanken.
-- Det rinner till hela tiden. Det är något slags klåda inne i huvudet.
håkan nesser
HAR DEN ÄRAN