Demens beror på att nervceller i hjärnan skadas, men orsaken är än så länge okänd.
Demens orsakas alltså av sjukdom och är inte en naturlig följd av åldrande, men risken för demens ökar med åldern.
I Sverige finns cirka 180 000 personer med demens.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens och drabbar cirka 15 000 svenskar varje år.
Det är ovanligt att drabbas av Alzheimers sjukdom före 65 års ålder, men vissa demenssjukdomar visar sig redan i 40--50-årsåldern.
Förvirringstillstånd, depression, hörselnedsättning, stress, tillfällig utmattning, vissa läkemedel och långvarig isolering kan ge demensliknande symptom. Det är därför viktigt att personer med tecken på demens snabbt blir utredda så att man kan ställa en riktig diagnos och sätta in rätt behandling.
Alzheimers kan inte botas, men det finns läkemedel som kan bromsa upp sjukdomsutvecklingen och lindra symptomen. Ju tidigare diagnosen ställs, desto större nytta gör behandlingen. Känslomässig och intellektuell stimulans är också viktigt.
Ibland kallas demenssjukdom för de anhörigas sjukdom, eftersom den även medför stora handikapp och lidande för de anhöriga. Allteftersom sjukdomen fortskrider ökar belastningen på de anhöriga.
Hälften av samhällskostnaden för äldrevården går till demensomsorgen.
Källa: Demensförbundet
-- Det är skönt att få en diagnos och att veta att man kan få hjälp genom medicin, säger han.
En dag kom han plötsligt inte ihåg vad chefen hette. En annan dag hade han glömt att han skulle leverera en arbetsuppgift samma dag. Rune Östberg levde ett bra liv, jobbade som art director på en reklambyrå och ägnade mycket tid åt sitt konstnärskap, att måla tavlor och göra skulpturer, när han började märka att han hade minnessvårigheter.
-- Jag var irriterad på mig själv hela tiden för att jag inte mindes, säger han.
Tidigare hade Rune varit praktiskt lagd, men nu var det mycket som inte längre fungerade. När han till exempel, tillsammans med sin dåvarande sambo, skulle flytta från Skåne till Stockholm hade han jättesvårt att få något ur händerna, allt gick långsamt och han hade svårt att organisera vad han skulle göra -- med konsekvensen att sambon blev både arg och irriterad för att Rune var så omständlig. Själv förstod han ingenting.
Till en början lyckades Rune ta sig ur situationerna, men till slut gick det inte längre att dölja att allt inte var som det skulle, och han bestämde sig för att söka upp en läkare för att se vad som var fel.
Rune Östberg fick diagnosen Alzheimers för fem år sedan. Så här i efterhand förstår han att han hade haft tidigare signaler, som han inte förstod och därför inte tog på allvar.
-- En gång åkte vi till Alperna med jobbet, och när vi stannade till med bussen på vägen gick jag in i en affär, berättar Rune.
När han kom ut ur affären kunde han inte lokalisera sig. Han kunde inte minnas var bussen var någonstans och när han väl hittade tillbaka hade de andra börjat leta efter honom.
-- Jag tänkte då att det är sånt som händer och det var ingen annan heller som reagerade speciellt, säger han.
När Rune berättar tappar han ibland tråden och har svårt att hitta orden, men får då hjälp av sin vän Gunhild Högström. De träffades hösten 1999 på en båtresa till Helsingfors. De är båda "gamla konstfackare", som de uttrycker det, och resan anordnades av en vänförening för dem som gått på Konstfack.
Under den resan berättade Rune för de andra om sin Alzheimers.
-- Jag kallade samman hela gruppen till fören och berättade om min sjukdom, säger han och skrattar till när han minns reaktionerna.
-- Kvinnorna kom fram direkt efteråt och kramade om mig, några grät. Männen smög fram lite senare på kvällen, dunkade mig i ryggen och sa: " Fan, vad bra det var."
Efter resan ringde Gunhild upp Rune, de sågs på en konstutställning och nu träffas de så gott som varje dag. Gunhild har satt sig in i Runes situation och hjälper honom med det han inte klarar av.
-- Rune är väldigt aktiv och mycket ute bland folk och då märks det inte så mycket av hans Alzheimers, säger hon.
Men när det handlar om praktiska saker och att passa tider är Gunhild en ovärderlig hjälp.
Det vanligaste symptomet vid Alzheimers är just störningar i närminnet, det vill säga svårigheter att komma ihåg var man har lagt saker, vad man ska handla i affären eller vad det stod i tidningen man just läst.
När Rune Östberg fick diagnosen Alzheimers visste han ingenting om sjukdomen. Nu vill han berätta om den för att hjälpa andra att våga söka hjälp och för att visa att man kan leva ett bra liv trots att man har Alzheimers.
-- Det var skönt att få en diagnos och att få reda på att man kan få hjälp genom medicin, säger han.
Sedan han fick diagnosen för fem år sedan har Rune Östberg ätit medicin som bromsar sjukdomsförloppet.
Fortfarande målar han tavlor och senast i somras hade han en utställning, men han har svårt med motiven och det figurativa i målningarna nu.
Att han är så aktiv och motionerar regelbundet påverkar honom också positivt.
-- Det är viktigt för mig att röra på mig och att ha gemenskap med andra människor för att inte tappa taget, säger han.
-- Det är viktigt att vara nyfiken och att ta vara på möjligheterna, att försöka vara positiv. Hade jag suttit ensam här hemma hade jag nog blivit deppig.
FOTNOT. Läs mer på Internet:
www.demensforbundet.se
www.demens.nu/uppleva.htm