Flitiga operabesökare behöver förstås ingen närmare presentation av denna uppburna sångfågel som, när hon på egen begäran slutade i januari i år, varit fast knuten till Kungliga teatern sedan 1977. Trots att de ursprungliga planerna handlade om något hela annat.
Visserligen var det en del i körsång under skoltiden hemma i Dalarna. Bland annat med Siljanskullorna. Men det var inte med en framtida sångkarriär i tankarna som den 19-åriga Anita Soldh började läsa matematik vid universitet i Stockholm och kombinerade med studier i musikvetenskap.
-- Musik läste jag för att det var roligt. Men det var mattelärare jag tänkte bli.
När de teoretiska musikstudierna visade sig kunna kombineras med praktiska sångdito för den mycket uppmuntrande operasångaren Erik Saedén fick dock matten stryka på foten. Men först sedan två betyg, 40 poäng, inhämtats.
-- Det räckte i alla fall till för att hjälpa sonen med matteläxorna på den tiden det begav sig.
Efter bland annat tre års studier vid Musikhögskolan i Wien följde två "underbara år" vid den nyöppnade Norrlandsoperan i Umeå 1975 innan hon kallades till Stockholm och Kungliga teatern. En scen som den lyriskdramatiska sopranen sedan dess uppträtt på i drygt ett kvartssekel med undantag för kortare eller längre gästspel i bland annat Bryssel, Nice, Paris och Montreal.
Det är alltid roligt att kunna förekomma i stället för att förekommas. När Anita Soldh föregick det oundvikliga genom att säga upp sig ett halvår innan hon ändå skulle fått sluta, var det för att medverka i Värmlandsoperans uruppförande i våras av "En Herrgårdssägen". En nyskriven opera i två akter av Lars-Åke Franke-Blom efter Selma Lagerlöfs berättelse.
Förutom nöjet att återigen få uppleva den speciella stämning det innebär att arbeta på en mindre teater där man ägnar sig åt en produktion i taget, uppskattade Anita Soldh mycket sin roll som den åldrade, plågade modern till studenten Gunnar som hellre spelar fiol än pluggar.
-- Bra karaktärsroller som passar ens ålder och röst växer inte på träd, precis. När man kommit upp en bit i åren handlar det mest om ammor och mammor och dom är för det mesta mezzosopraner eller altar. För en gammal sopran står inte mycket till buds, säger Anita Soldh och skrattar.
-- Å andra sidan, tillägger hon, brukar rösten sjunka med åren och en sådan som jag, som är lite av ett gränsfall, kan mycket väl sjunga en mezzoroll. Jag har också gjort en hel del sådana som vi kallar byxroller. Till exempel Octavio i "Rosenkavaljeren" och Cerubin i "Figaros bröllop".
Helst vill hon fortsätta sjunga eftersom hon ingalunda känner sig förbrukad. Fast när erbjudandet om ett ettårigt vikariat som lärare i sång på musikkonservatoriet i Falun dök upp tog nyfikenheten överhanden.
-- Så nu har jag blivit sångtant på gamla dar, konstaterar Anita Soldh glatt.
Dessutom har hon geografiskt återvänt till sina rötter. Bor på gamla släktgården i Vikarbyn, fem och en halv mil från Falun.
Hittills har varje dag i skolan varit ett roligt äventyr. Men att undervisa unga människor som är fulla av förväntningar och framtidstro när det gäller sångaryrket är något tveeggat, tycker Anita Soldh.
-- Jag vet inte om man kan rekommendera det här yrket längre med tanke på det kärva kulturklimat som råder i dag. Det är neddragningar och försämringar överallt. Inte minst när det gäller löner och anställningsformer. Snart kan man ju inte bli fast anställd som jag trots allt haft förmånen att ha varit i nästan 30 år. Men, tillägger Anita Soldh:
-- Även om det är krävande ibland att vara motor åt andra är det också jätteroligt och positivt att få vara med om att lyfta fram nya sångbegåvningar. Och sådana finns, det kan jag försäkra.
Yrke: Operasångerska, hovsångerska.
Fyller: 55 år den 26 september.
Familj: Maken Per Forsström -- vd för Drottningholmsteatern, sonen David, 24.
Bor: Vikarbyn, Dalarna och i Stockholm.
Aktuellt: Sångundervisning på musikkonservatoriet i Falun.