-- Jag tycker inte det är så märkvärdigt att jobba när man är 75 år. Amerikanske riksbankschefen Alan Greenspan är tre år äldre än jag och han är ansvarig för hela USA:s ekonomi. Dessutom har gubbarna i min familj alltid jobbat länge. Min pappa som var läkare höll på till han var 87 år och dog. Det är ett gott föredöme, menar Nils Petter Sundgren.
Han ser minst tre filmer i veckan. På bio. Hur många det blir hemma i tv-soffan går inte att räkna. Men det handlar inte om något dygnet-runt-tittande.
-- Någon filmnörd har jag aldrig varit och aldrig tänkt bli. Inte heller professor. Som student riktade jag in mig på en ganska bred humanistisk utbildning med litteratur som huvudämne. Men jag hade en vag föreställning om vad jag ville ägna mig åt i slutändan, medger fil lic Nils Petter Sundgren.
Parallellt med studierna löpte dock ett filmintresse. Grunden lades under uppväxten med mycket matinéspring i 30-talets biograftäta Stockholm.
-- Den första film jag har ett riktigt minne av var med Helan och Halvan och hette "Skrattar bäst som skrattar sist". Den inleds med första världskriget där Halvan blir kvarglömd i en skyttegrav tills 1938 då han hittas av Helan med en rad komiskt kaotiska förvecklingar som följd.
Efter sex år som bland annat litteraturkritiker i BLM, lektör på Bonniers förlag och filmkritiker i Veckojournalen, visste dock Nils Petter vad han ville bli när han blev stor. En visshet som Sveriges tv-tittare fick ta del av i februari 1963 då han efterträdde Gunnar Oldin i rutan som programledare för "Filmkrönikan".
-- Det är första och enda gången jag sökt ett jobb, påpekar mannen som i nästan tre decennier var filmkrönikör i Sveriges television. Och dessutom, åren 1969-1987, som filmchef var ansvarig för vilka filmer som visades i TV2.
Jämsides med allt annat har Nils Petter Sundgren i alla år flitigt ägnat sig åt kulturskriverier, ofta om konst, i diverse tidningar och tidskrifter.
Bland annat Expressen i tio år. Och i Månadsjournalen medverkade han i samtliga utgåvor från den första 1980 till och med den sista 2002, då tidningen lades ner.
- En kortsiktig, enfaldig gärning, säger den före detta MJ-krönikören bistert.
Efter att ha slutat på SVT 1991 ägnade han sig uteslutande åt skrivandet tills TV4 ringde en dag 1993 och erbjöd 64-åringen att bli tv-kanalens filmkommentator.
- Och det var ju tur för mig, skrockar Nils Petter, som än i denna dag om torsdagsmorgnarna tycker till om aktuella filmer i Nyhetsmorgon. Populära programmet "Bionytt" där han och kollegan Hans Wiklund under animerat smågnabb ventilerar filmaktualiteter tog dock paus vid årsskiftet. Om denna blir permanent eller inte återstår att se.
-- Det är inte mitt beslut, säger Nils Petter lakoniskt.
Men visst vore en nedläggning märklig med tanke på det stadigt ökande filmintresset hos svenska folket.
-- Även för seriösa filmer växer intresset. Folk har aldrig sett så mycket film och fått veta så mycket om film som i dag tack vare media. Tidningarna skriver mycket om film, det vimlar av filmsajter och med dvd-förpackningen får du oftast intressant extrainformation om filmen.
I början på året hade Nils Petter Sundgren glädjen att dela ut "Guldsolen", filmpriset som han och TV 4 instiftat.
Den gick till Ann Petrén för hennes insats i den efteråt fyrfaldigt Guldbagge-belönade och på Berlins filmfestival likaledes hyllade och premierade "Om jag vänder mig om".
-- Jag tänkte att jag skulle hinna först. För det var tidigt uppenbart att hennes insats som Anita är fantastisk och att filmen är mycket bra.
Vad tycker han annars om återväxten inom svensk film i dag?
-- Det finns en del. Först Moodysson och nu Runge. Peter Dalle och Carl Johan de Geer förtjänar också att omnämnas. Men svensk actionfilm tycker jag är uselt dålig. Fast det tycker ju inte biobesökarna.
Närmast ser han fram emot att få medverka vid tre konserter som Göteborgssymfonikerna ska ge i Konserthuset i Göteborg i mars.
-- Fast jag ska inte sjunga utan vara konferencier för arrangemanget som heter "Classic Top Hits" och har filmmusik som tema. Bland annat bjuds det på ledmotivet ur "Borta med vinden" och "Svit för stråkar" som så effektfullt ackompanjerar mordscenen i "Psycho".
Innan det bär iväg till Göteborg ska dock födelsedagen firas. I Rom. Men inte med att gå på bio.
-- Det hade jag inte tänkt mig. Det finns ju så kolossalt mycket annat att titta på i Rom. Inte minst konst. Men det är klart -- skulle det dyka upp någon ny, intressant italiensk film . . .
Yrke: Filmkritiker, krönikör.
Fyller: 75 år den 24 februari.
Familj: Hustru Ulla, fyra barn, två barnbarn.
Bor: Stockholm.
Aktuellt: Filmmusikkonsert i Göteborg.