Att behöva inse att det gått fyra decennier sedan han föddes på en marinbas i North Carolina i USA, som han kallar sitt tredje hemland, är inte helt lätt. Men han har i alla fall kommit fram till vissa saker:
-- Att jag är vuxen. Och det är jag stolt över. Däremot är jag inte medelålders och tänker inte bli det heller, aldrig i livet! Medelålders låter ju så grått och tråkigt. Som om man rullar runt i ett askfat, tycker Mark Levengood.
Någon framgång med att försöka frammana åtminstone en liten 40-årskris har han heller inte haft:
- Jag vaknade panikslagen en natt och tänkte "vad har jag gjort av mitt liv egentligen?" Men så kom jag på - herregud, jag har ju gjort så mycket saker. Fått vara med om så många ääääventyr som jag aldrig kunnat aaaana mig till under min uppväxt i en förort till Helsingfors.
Till Sverige kom finlandssvenske Mark Levengood som 18-åring för att han ville bli skådespelare och hade kommit in på Calle Flygares teaterskola.
- Tanken var att jag skulle plugga ett år och sedan åka tillbaka till Finland. Men så träffade jag Jonas och blev kvar för kärlekens skull.
Pappa är amerikan, mamma kommer från Åland, kärleken finns i Sverige och han har tusen järn i elden utspridda över klotet. Men splittrad har Mark Levengood aldrig känt sig.
- Jag tror att alla människor kan rymma många olika saker. Som detta med att ha tre hemländer. Det betyder ju att jag har tre plattformar att iaktta världen ifrån och det ser jag som en tillgång. Jag känner mig väldigt hemma i Sverige, väldigt hemma i Finland och ganska hemma i Amerika där min pappa bor. Allting är ju inte av Gud givet, som väl är. Man kan göra mycket själv också för att få det som man vill ha det här i livet.
Under 90-talet stod det "Mark Levengood, kul kille" på hans visitkort. Framtryckta i en automat på Malmö central en gång när situationen krävde det. Numera har han inget behov av att hålla sig med vare sig visitkort eller titel.
- Ju äldre man blir desto oviktigare blir det med sådant. Det räcker med att man själv vet vem man är och står för det, menar Mark.
Direkt efter det egna födelsedagsfirandet far han till Öland där han ska vara programledare för kronprinsessan Victorias direktsända födelsedagsfirande den 14 juli. Den 19 juli bär det sedan iväg till Zambia för en informationsfilm för Barnfondens räkning.
- Jag är med i Barnfondens styrelse sedan många år. Ett av de projekt vi håller på med just nu är att försöka skapa en ny existens för barn i Zambia som har förlorat sina föräldrar i hiv och aids. Mitt uppdrag blir att peka på att det faktiskt går att göra saker även om hindren kan verka oöverstigliga.
Han har själv flera fadderbarn, som han stöder via Barnfonden och menar att detta blivit allt viktigare för honom genom åren. Inte minst sedan han själv blev förälder.
- Då får man ju helt andra prioriteringar. Därför känns det trösterikt och bra att få åka dit och kunna göra en insats, menar Mark som hoppas att någon tv-kanal ska vara intresserad av att visa dokumentärfilmen.
Att han trots allt är en kul kille, men med ett stort allvar, vet alla som vaknar till P1 om morgnarna och gärna lyssnar på de tänkvärda underfundigheter Mark Levengood med ojämna mellanrum bjuder på i programsnutten "Tankar för dagen" före vädret och nyheterna. Var får han allt ifrån?
- Min inneboende nyfikenhet gör att jag lyssnar och iakttar allt och alla nästan jämt. Jag har också ett oerhört gott minne när det kommer till detaljer. Och med åren lär man sig känna igen situationer som kan vara användbara. Man går på gatan, någonting händer och äventyret börjar ta form. Och så har jag en mycket livlig fantasi.
Han påstår också att han är osedvanligt slarvig till sin natur och "makalöst urusel" på att handha pengar. Han har av den anledningen sett till att någon annan har hand om hans ekonomi.
- Man behöver faktiskt inte kunna allting, bara någonting, påpekar Mark, som dock fick sig en tankeställare när hans mamma ringde häromdagen och undrade: "jag vet att du är känd - men vad är du bra på?"
- Jag fick verkligen tänka efter. För inte är jag bra på att dansa och inte är jag bra på att sjunga. Men jag har haft väldigt mycket flyt i mitt liv. Och tursammast är nog att jag fötts in i tv-åldern, för annars skulle jag väl varit en sådan där bytok.