Den blivande 65-åringen konstaterar:
-- Råkar man tänka på sin ålder kan man ju bli lite förvånad -- jaha, jag ska fylla sextiofem. Men det är inget som jag bryr mig särskilt mycket om, faktiskt.
Det finns heller ingen anledning. Tidigare i år spelade han revy hos Peter Flack i Örebro. Efter det har han rullat på biograferna i Peter Dalles "Skenbart -- en film om tåg". För närvarande är det dock intensivt rollpluggande som gäller för ett inhopp i "Kung Lear" som får nypremiär den 18 september på Dramaten.
Senare väntar en roll i "Kär-lekens Triumf" på samma tiljor.
-- Det är vad jag vet nu. Det blir väl något annat också framöver. Men förhoppningsvis slipper jag mata duvor än på ett tag.
Om det trots allt i en avlägsen framtid skulle bli aktuellt med duvmatning torde det bli i en park nära en scen. Född in i teaterbranschen som han är, den norske medborgaren Lars Amble.
Han är son till den norske regissören och skådespelaren Leif Amble-Naess och svenska skådespelerskan Maritta Marke, båda dock verksamma i Stockholm där Lars föddes.
-- Jag har aldrig haft svårt att bestämma mig för vad jag ska bli när jag blir stor. Under min uppväxt iscensatte pappa ett 20-tal Kar de Mumma-revyer, först på Blanche och sedan på Folkan. Mitt dagis, som snarare var ett kvällis, var teaterns orkesterdike där jag satt och insöp allt spännande som hände på scenen, berättar Lars Amble.
Inspirerade till yrkesvalet gjorde säkert också de understundom inryckande "barnvakterna" där bland annat Stig Järrel, Annalisa Ericson och Hjördis Pettersson återfanns.
Efter att ha smygdebuterat som 17-åring som charmör i Lehar-operetten Röda rosor, gått i Calle Flygares teaterskola och turnerat med Riksteatern kom Lars Amble in på Dramatens elevskola 1963. När han elva år senare lämnade nationalscenen hade han förutom skådepelandet även undervisat i musikdramatik och tagit initiativet till bildandet av teatergruppen Unga Dramaten.
-- Men jag ville ju gärna regissera också, inflikar Lars Amble, som inte var sen att nappa när han efter Dramaten-åren erbjöds att sätta upp musikalen Cabaret på Maxim-teatern.
Det är lättare att räkna upp vilka av Stockholms privatteatrar som denne mångsidige sång- och dansman inte hann sätta sina avtryck på innan cirkeln slöts 1986. Då blev han konstnärlig ledare för -- och med tiden även delägare i -- Maxim.
Under de följande 15 åren arbetade teaterchefen Lars Amble enbart som regissör. När han inte befann sig på resa utomlands för att leta upp pjäser, farser, som han sedan tillsammans med bland andra Brasse Brännström översatte och bearbetade till succéer som Omaka par och Hotelliggaren.
När Maxim-teatern såldes 1999 hade dock ett visst sug efter att själv få spela teater igen infunnit sig, medger Lars Amble.
-- Men när de ringde från Dramaten och frågade om jag ville göra mäster Blazius i Lek ej med kärleken var jag ändå lite osäker till en början. Det hade gått så lång tid och kanske hade jag blivit ringrostig. Men min fru övertalade mig att ta chansen. . .
Det har han inte haft anledning att ångra. Lars Ambles återkomst till fadershuset blev en stor framgång. Inte minst rollen som rektor Blidberg i Markurells i Wadköping som han gjorde efteråt.
Sedan 1999 har det blivit minst ett Dramaten-engagemang om året med undantag för i fjol då han inte hade tid på grund av filmning och revyspelande i Örebro, som sedan fortsatte i våras.
Den som bland annat sett Lars Ambles obetalbara gestaltning av Farmen-Qhristina i Örebro glömmer det inte i första taget.
Själv gläder han sig framför allt åt att han i och med revyspelandet äntligen fått användning för en dansform han inte praktiserat på trettio år:
-- Steppa! Det är jättekul.
Att det blir mera revy framöver håller han inte för otroligt. Men just nu känns det mycket bra att få vara tillbaka på Dramaten, tycker Lars Amble som också hunnit medverka i ett 30-tal filmer sedan debuten 1958 i Olle Hellboms "Raggare".
-- Variationen, att jag haft möjlighet att syssla med både det ena och det andra, har varit och är det roligaste i mitt teaterliv.
Det säger denne norske passinnehavare som aldrig gått i ett 17 maj-tåg, tycker att norska och svenska historier går på ett ut och är fast besluten att:
-- Förbli norrman livet ut!