En from önskan uttalad av den synnerligen aktive pensionären och blivande 70-åringen Kurre Hamrin. Fotbollsproffset som lade grunden till sin legendstatus när han i VM-semifinalen 1958 i Göteborg gjorde ett av tidernas mest klassiska svenska fotbollsmål: 3--1 mot Västtyskland.
-- Jag vet fortfarande inte hur det gick till. Det bara blev så. Men det var nog mitt största ögonblick som fotbollsspelare.
Nästa år firar Kurre Hamrin inte bara guldbröllop med sin äkta hälft Marianne. Ett halvsekel har då också förflutit sedan Stockholmskisen, AIK-anfallaren och allsvenske skyttekungen säsongen 1954-55 blev Italienproffs. Först i Juventus, sedan Paduva och därefter i Fiorentina, som han under 10 säsonger mellan 1958 och 1967 gjorde 150 mål för på 298 spelade matcher.
Kurre Hamrin är fortfarande den lirare som tillsammans med en annan legendar, Gabriel Batistuta, gjort flest mål i Fiorentinas tröja.
Även i Milan, som han spelade för 1967-1969, är han väl ihågkommen och högt respekterad. Vilket inte minst bevisas av att Kurre Hamrin, drygt 30 år efter det att han spelade sin sista och 400:e match i Serie A, fortfarande finns på den milanesiska storklubbens lönelista:
-- Jag jobbar lördagar och söndagar som deras observatör i landskapet Toscana. Milan har ju en del spelare utlånade till klubbar häromkring. Mitt jobb är att åka omkring till de olika arenorna och titta på matchen och sedan rapportera om hur det går för deras spelare och om det finns någon annan som det kan vara värt att satsa på.
Redan nämnda hustru Marianne är alltid med som sällskap på matcherna.
-- Hon gillar fotboll som tur är och har alltid stöttat mig.
Maken berättar kärleksfullt att de träffades i unga år när han gjorde ett sällsynt besökt på dansstället Vinterpalatset vid norra Bantorget i Stockholm.
-- Jag har aldrig varit mycket för dans. Mina fötter går hellre efter bollen än efter musik. Men Marianne älskar dans och det gör de flesta italienska män också. När vi går ut brukar jag viska några ord i örat på någon spelare man känner så att hon får dansa ordentligt.
De bor i utkanten av det vackra Florens. Här har också de fem barnen Hamrin vuxit upp. Så när som på en dotter i Sverige finns de alla med sina familjer i närområdet. Ett skäl så gott som något, menar Kurre, att inte förverkliga de ibland uppdykande tankarna om att flytta hem och bosätta sig i sommarhuset i Roslagen.
Ett annat skäl är att han tror det är enklare att leva som pensionär i Italien. Något som inte i första hand beror på det soliga klimatet eller för att man skulle ha det bättre materiellt sett.
-- Det är ett helt annat socialt liv här. Folk umgås verkligen. Träffas dagligen i klubbar, på caféer, i barer. Ingen som inte vill det behöver vara ensam.
Kurre vet inte hur många klubbar han tillhör men han vet vilken som är den viktigaste -- tennisklubben där han spelar fem gånger i veckan. Här skaffar han sig ovärderlig motion, som får ytterligare näring de tre dagar i veckan han tränar blivande Fiorentina-stjärnor i en lokal stadsdelsförening i Florens.
-- Knattarna är fem, sex och sju år unga. När det passerat det jag kallar lekskolan kan de gå vidare i första, andra, tredje klass för att kanske så småningom få spela som juniorer för Fiorentina som sponsrar verksamheten och har förköpsrätt på de här killarna. Jag har hållit på med detta i 13 år nu och tycker det är jätteroligt.
Så när som på en del småkrämpor efter gamla fotbollsskador mår den förre dribblingskonstnären bra. Något han helt och hållet tillskriver det faktum att han i alla år fått ha sin största hobby som yrke, vilket är ett privilegium.
-- Men jag har inte fått något gratis utan jobbat mig till det, påpekar Kurre Hamrin.
Att AIK inte spelar i allsvenskan nästa säsong är förstås trist tycker ex-gnagaren som på sin tid gjorde 54 mål på 62 matcher för klubben. Men:
-- Djurgården, Göteborg och Malmö har ju varit nere i samma svarta hål och snabbt kommit upp igen. Om ett år är Gnaget uppe i allsvenskan igen. Så är det bara.