Så nu blir det först gudstjänst i Storkyrkan klockan 12, och därefter mottagning med uppvaktning från stiftets 79 församlingar. Och senare på kvällen:
-- Då har jag önskat mig bröd och skådespel på Strindbergs Intima Teater som jag har hyrt, avslöjar den blivande jubilaren Caroline Krook, biskop i Stockholms stift.
Att nämnda teater valts som plats för den privata delen av 60-årsfirandet kan härledas till det faktum att dess chef, regissören Ture Rangström, är hennes kusin. Men kanske också till att Caroline en gång hade planer på att bli skådespelerska.
Av olika anledningar blev det dock predikstolen i stället för tiljan med prästvigning i Lund 1969 som resultat. Efter drygt 15 år i Skåne, som bland annat församlings- och fängelsepräst i Malmö och domkyrkokaplan i Lund, återvände Caroline Krook till hemstaden Stockholm. Där blev hon Sveriges första kvinnliga domprost 1990 och åtta år senare, i maj 1998, dess andra kvinnliga biskop.
Stiftet som Caroline Krook i dag basar över är stort och kontrastrikt. Det rymmer både storstad och glesbygd och människor som bekänner sig till ett flertal olika religioner och kulturer. I de 79 församlingarna finns drygt 200 kyrkor, 420 präster, 200 diakoner plus ytterligare några hundra personer som arbetar med administration.
-- Det är en otroligt rolig och otroligt omöjlig uppgift att vara biskop. Roligt framför allt för att det är så enormt omväxlande. Det ligger också mycket positivt i att det är ett krävande arbete. Som när man ställs inför svåra utmaningar och ibland får uppleva glädjen att lyckas lösa upp besvärliga knutar. Det omöjliga ligger i att förväntningarna på mig är större och högre än jag kan motsvara.
En ganska stor och, framhåller hon, rolig del av hennes arbete är att genom samtal pröva lämpligheten hos studenter som börjat läsa teologi och vill bli präster. En annan stor bit är visitationerna -- de noggrant planerade besöken i utvalda församlingar som under några dagars utsätts för generalinspektion.
-- Fast jag brukar kalla det för generalinspiration. Vad det handlar om är en kraftfull genomlysning på alla plan, andligt, praktiskt, administrativt. Man går igenom allt, förklarar biskopen.
Söndagen närmast efter födelsedagen ska hon inviga en ny kyrka i Stockholmsförorten Hallunda. Det ser hon fram emot. Det byggs inte särskilt mycket kyrkor nuförtiden. Och hon gillar att Hallundakyrkan är modernt ritad och formad som ett skepp.
Modernt formgiven av den välkände designern Mats Theselius är också den kräkla, biskopsstav, som biskop Caroline önskat sig och vet att hon kommer att få i födelsedagspresent.
-- Jag tycker det är viktigt att vår tids konstnärer även gör avtryck i kyrklig konst i vår tid. För det är till stiftet kräklan överlämnas, inte till mig personligen. I dag finns bara en kräkla och den är av silver. Men när jag är ute i församlingarna behöver jag något mindre ömtåligt och den här är av trä.
En och annan tanke har den blivande 60-åringen förstås skänkt det faktum att hon nu inträder i den så kallade reparationsåldern. Fast det är inget som fyller henne med fasa.
-- Man blir förstås mera medveten om att livet är ändligt. Och att det är fem till sju år kvar tills pensionen. Vilket är både på plus och minus. Dels ser man fram emot att inte vara så bunden av tjänsten utan kunna ägna mer tid åt annat. Dels hyser man en förhoppning om att man ska få vara fortsatt frisk och orka arbeta.
En annan innerlig önskan inför födelsedagen är att de som tänkt uppvakta Caroline Krook med blommor, i stället genom att skänka en slant till IM planterar ett träd i Himalaya. Och att de som tänkt ge den erkänt läsglada biskopen årets största internationella bestseller -- Da Vinci-koden -- tänker om.
-- För den har jag redan läst. Vad jag tyckte? Den roade mig på samma sätt som böckerna om Arn där författaren också tar tillvara historiska kunskaper, målar med tidsfärg och gör en underhållande skröna av det.
Yrke: Biskop i Stockholms stift.
Fyller: 60 år i morgon, den 18 november.
Familj: Ogift.
Bor: Stockholm.
Aktuellt: Inviga Hallunda nya kyrka.